Den senaste veckan har jag drömt mycket. Man drömmer alltid, men det är inte alltid man kommer ihåg vad.
Jag tycker att jag har ganska lätt för att komma ihåg mina drömmar. Men de, precis som så mycket annat i mitt liv går i perioder och nu är jag tydligen inne i en drömperiod.

I natt drömde jag om min vän.
Han var precis allt de jag alltid velat att han skulle vara. Och som jag en gång i tiden nästan trodde att han var.
Han var självsäker, stabil, omtänksam och underbar.
Jag kysste honom lätt på kinden och lutade mitt huvud mot honom. Han omfamnade mig och styrde sakta mina läppar mot hans. De var mjuka och lugna, inte alls som på riktigt för något år sedan. Då var de hårda, nervösa och förvirrade.
Men trots att min utandning viskade "äntligen" så var det inte det jag ville längre.

Och jag vaknade med en saknad efter någon som aldrig kommer existera.
Förvirrat.