Besiktigade bilen idag.
Min kunniga lillebror var säker på att den inte skulle gå igenom och jag med.
Men det gjorde den.
Inga fel, inget bra att veta..

- "Så, hur blev de?"
- "Den gick igenom."
- "GJORDE DEN?? Jag menar, vad bra."

Väldigt bra..
Vet inte om han bara var slarvig, för jag tror inte ens att han titta i bagageutrymmet efter varningstriangeln eller om det berodde på att jag hade min nya kjol på mig. Hehe.. =)

Pratade med min gamla chef i Lund också och de har lite lediga tjänster på kvällarna där inne nu. Tänkte om jag skulle in och jobba ett par månader i sommar. Fram till Augusti. Sen ska jag ha semester. Lite extra pengar är alltid välkommet. Och nu va de ju ett tag sen som jag slutade så det kanske kommer vara kul igen. Ett tag. Men 2 månader står jag nog ut. Ska ringa henne i morgon igen.

Efter jag besiktigade så tänkte jag kolla in Exoticas nya affär (som bytt lokal till en mini mini), men de va stängt så jag gav upp och åkte hem istället. Köpte pain-tabletter först. Min huvudvärk hade inte gått över när jag hade sovit de två timmarna efter tidningarna och jag hade de hela denna dagen också tills jag kom hem, tog 2 tabletter och tittade på ett avsnitt av Buffy med min fläkt på högsta hastigheten.
Sen sov jag några timmar och sen tittade jag lite till på Buffy.

Jag har en ide om hur jag sak piffa till mitt kök lite.
Det är ganska vitt där inne och jag vet inte riktigt vad min hyresvärd hade tyckt om jag målade luckorna i flower power stil.  Men så satt jag och tittade lite på tradera (igen) och hittade lite olika vägg dekorationer. Lite hjärtan, fjärilar men framför allt små söta meningar. Och sen kom jag på kylskåpspoesi.
Tänk om det ska bli ett rum fullt med ord..
Det är ju ganska litet och det skulle inte behövas så mycket för att det skulle kännas som mycket.
Finns ju kylskåpspoesi som har tema kärlek, tex eller party, eller barn och t.o.m erotik. Men de var på engelska och jag har en förkärlek för svenska. Det blir lite mer romantiskt tycker jag.

Köpte för ett tag sen en väggdekoration som ska upp på mina röda väggar, men den har inte kommit upp än. Tror faktiskt att jag ska gå på de temat. Och gå gör de inte att luckorna är vita, de är nästan en fördel.
Dessutom funkade det väldigt bra med klistermärkena som jag satte upp i badrummet.

Ja, snart kommer den här lägenheten vara helt Moa vänlig.
Men det bästa med vissa av dom är de faktiskt går att ta bort utan att förstöra väggen och använda igen. Så jag kan flytta utan att behöva lämna mina ord..=)

     


(Har jag snart på min vägg)

Jag har bestämt mig nu.
Det spelar ingen roll vad som händer sen. Det får hända när det händer. Finns inget jag kan göra åt det.

Jag ska ge mig totalt hän utan eftertänksamhet och tvivel.
Ska endast leva i nuet och ge allt jag har. Utan ånger, utan undran. Bara leva och inte oroa mig så mycket. Inte göra de mer komplicerat än vad de behöver vara.
Hoppas du gillar det.

Jag har nyss duschat och Evelina är här närsom.
Vi ska käka lite sockerkak som jag bakade igår och snacka lite tjejsnack. Sånt som man inte riktigt kan prata om när pojkvännen är i närheten. Allt alltså.
Men sen ska vi handla med oss saker vi vill grilla och åka hem till henne (och pojkvännen) för att grilla och mysa lite. Länge sen vi umgicks.
Hoppas jag slipper dansband terrorn denna gången..

Jag har hittat ett nytt band idag. Iallafall nytt för mig.
Engelskt, indie rockband.
The Long Blondes

Det är helt underbart att man fortfarande kan hitta riktigt bra musik. Att det fortfarande görs och att det inte bara är mainstream/radiohits. Är inte så inlyssnad än, men ett par dagar så är jag där..=)

Johan ringde och väckte mig. Han satt och funderade över hur han skulle kunna göra en hemsida till sin mammas affär. Och han gillade min fina header så mycket. (och hans mamma med hoppas jag)
Så jag gav honom sidan på nätet som jag hade använt mig av när jag gjorde den. Det är en digital-scrapbooking-sida.
Men han klurade inte riktigt ut det, eller han hade väl gjort till sist, men jag tog över och gjorde en header som är liknande min, men ändå lite annorlunda. Blommor, en mediterande tjej i gräset och sen satte jag dit lite paket (hon har ju en presentaffär) och gjorde den mycket mindre på höjden. Skulle kunna visa den, men väntar nog tills hemsidan är gjort och uppe. Så att ingen snor den..=)

Kändes lite bra att Johan tyckte om min header så mycket, att han nästan ville ha en likadan. Men man kan ju ändra den sen. Men nu har han ju iallafall något att utgå ifrån.

Hihi..Jag är ju lite grym!


Hade fått ett mysigt mejl också.
Väldigt bra start på dagen.
Och snart ringer telefonen...

Mamma har kommit och åkt.
Jag har bakat och bakat klart. (och ätit bullar)
Mamma köpte pizza, som vi åt.

Och PUCKO HAR KOMMIT HEM!!
Han har redan hunnit håra ner både mig och halva min säng.
Han har saknat mig. Så fort som mamma åkte och vi var ensamma så ville han gosa. Nu ligger han brevid mig i sängen och tittar på mig som om jag sviker honom så fort jag inte klappar eller kliar honom. Han är så mjuk och mysig. Jag har köpt kladdmat till honom. Ja, han är bortskämd.

 

De till vänster är med kanel och de till höger är med Nutella.


Mitt brytbröd, som jag satte alldeles för långt ifrån varandra. Dessutom blev de något skum med jäsningen. Blev inte alls som jag tänk mig. Får göra om en annan dag.


Pucko, en aning pittögd. Men han blev sån på alla fotona. Sötast ändå.

Idag ska jag baka.
Ska göra en standard vetedeg och göra hälften brytbröd och andra halvan kanelbullar.
Sen får vi se om de bakas något mer. Köpte en muffinsplåt igår för STORA muffins så jag kanske måste prova den också.

Försökte diska ugnen igår. Något jag aldrig gjort nästan och nu behövdes det verkligen. Ska göra de sista på den idag. Och sen ska jag alltid ha en plåt som ligger längst ner. Lite slarvig av mig.

Vaknade med huvudvärk, men har nyss tagit en tablett så jag hoppas det försvinner snart.
Mamma kommer hit med Pucko senare. Hon skulle lära sig ecodrive av tidningsbärarna och det är dax för Pucko att komma hem. Jag har saknat honom, men det har samtidigt varit väldigt skönt.
Hoppas att han fortf kommer trivas i lägenhet efter att ha bott hos mamma på landet ett tag, där han t.o.m har gått ut lite.
Tror jag märker det ganska snabbt.

Jag menar alla fina ord jag skriver. Tveka aldrig på det.
Vad de betyder och alla känslor som medföljer.
Jag står också för alla ord som inte skrivs.
Alla känslor som inte har namn, som inte går att beskriva med ord.
Alla dolda meningar som gömmer sig bland raderna.

Men jag romantiserar ord och blickar.
Letar desperat efter små små tecken på ömhet och omtanke.

Även om jag älskar utan gränser och utan tvång.
Så gör inte misstaget att ta de för kärlek.

Drömmen jag drömde i natt var uppdelad i två delar. Jag vaknade i mellan och när jag somnade om fortsatte drömmen. Men lite i en annan riktning.

Första delen var som en dröm.
Den var skönt overklig.
Andra delen var en mardröm.
Full med ångest och problem.

Men ändå var det samma dröm. Bara det att den andra drömmen var konsekvenserna av hur skön den första var.

Hmm..

Kommer mycket väl ihåg den också, men denna behåller jag nog för mig själv.

Fick en kommentar från samma person som tipsade om bra länkar om foto för ett tag sen.
Är anonym.
Nu skrev han  länkar som kom till en sida där min header var.
Vet inte varför.
Förstår inte vad den gjorde där.

"Ville bara vara snäll."
 På vilket sätt?

och vem är du?

Hihi.. Johan ska lära sig min runda och jobba de helger jag är ledig.
Han ringde nyss och sa att han skulle med redan i natt.
Spännande spännande..=)

Lite trist är det också, om man får vara självisk. För det innebär att vi aldrig kommer vara lediga tillsammans någongång. Om inte någon tar ledig. Men det löser sig nog.

Jag ska lära honom allt jag kan..=)

Jahaja.. Nu har de dömts. Läste på aftonbladet att de både fick fängelse och ska betala skadestånd. Det skulle nästan vara för bra om de skulle slippa alla straff. Men skulle varit ganska skönt om de hade gjort. Men tydligen inte. Tycker att de va lite väl hårt, men de ville väl sätta ett statement för att visa att det är olagligt och skrämma upp alla litegrann. Det funkar på mig.
Jag tror att de är många som kommer sluta ladda ner. Men långt ifrån alla. Så länge som piratebay är uppe så kommer de laddas ner därifrån. Gick in och kollade nyss och de är fortfarande saker som laddas upp hela tiden. Så även om de kanske kommer att avta lite så kommer det inte att sluta.

Jag är i det tycket att det ska vara fritt. Det ska spridas till folket. Speciellt musik. Men självklart ska musikerna tjäna pengar på vad de jobbar med, men de finns de som tjänar så fruktansvärt mycket pengar på det. Olidligt mycket. Onödigt mycket. De borde försöka tjäna sina pengar på konserter och andra saker. Och sänka priset på skivorna. Hade en skiva varit billigare så hade man köpt fler. Jag hade iallafall. 200:- för en skiva med 10 låtar är alldeles för mycket. Dessutom vill man väl inte köpa något som man inte vet vad det är. Man har kanske inte alltid hört alla låtarna på skivan innan man köper den. Och ja jag vet att man oftast kan lyssna på skivan i affären innan man köper den, men vem står där i 45min för att lyssna igenom en hel skiva innan man bestämmer sig för att köpa den? Ingen.

Därför lyssnar jag mycket på Indie musik.
De gör musik mycket för att de har något att berätta och för att de inte riktigt kan låta bli att skriva musik. På det sättet betyder deras texter något och är inte bara massa brödtext och en kitchig refräng för att de ska försöka tvinga in refrängen i huvudet på folk.
Jag lyssnar mycket på texter och man känner när någon har lagt ner mycket möda på en text för att få den bra. För att få fram sin historia rätt. Och inte bara försöker skiva "vad folket vill ha". Då får vi musik som t.ex idol töntarna sjunger. Jag kallar de falsk musik. Det är inte ärligt.
Men självklart kan jag fastna för de som spelas om och om igen på radion med.
Men ofta saknar den musiken själ.

Vaknade nyss. Och jag minns fortf min dröm. den var lång och lite rörig.

Jag var i Höör och hade tid över så jag bestämde mig fö att åka förbi Minneslunden. På något vis körde jag fel och hamnade i skogen. Men jag såg minneslunden och gick dit sista biten i skogen. Det var rätt nära. På vägen dit plockade jag lite blommor. Det var ju inte planerat  att jag skulle åka dit så jag hade varken blommor eller ljus med mig. Det var vår (som nu) och jag plockade en del vitsippor och andra gula blommor. Ville ha med mig något.
När jag kom fram mötte jag Therese och hennes kompis som jag inte minns namnet på (den lite mer präktiga av tvillingparet från konfirmationen). Pratade lite med dom och blev lite överraskad att de va där. De bor i Eslöv och kände inte riktigt Christoffer.
Vi sätter oss iallafall på bänkarna som finns inne i minneslunden och jag hittar lite papper och en penna där som jag kan skriva ett litet meddelande på.
Men det är ganska svår, vet inte vad jag ska skriva och funderar på att kanske inte skriva något. Men sen börjar jag ändå skriva lite.
Therese och kompisen går och min mamma och lillebror kommer. Leo har på något vis lyckats få upp någon maskin i huvudet och har fem ärr på sidan av huvudet och kinden. Det hade hänt ganska nyligen, men det är redan ärr.
Mamma är väldigt irriteraden och sitter och sjunger (på en svensk sång. Jag har den fortfarande i huvudet. Det är Cajsa lisas sång Av längtan till dig och det är refrängen mamma sjunger på) 

"Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Och alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag någonsin mött"

..och pratar hela tiden. Det stör mig för jag försöker fortfarande skriva på lappen. Jag ber henne hålla tyst flera gånger.
Hon berättar att Peter är på väg ner från Sthlm med en kompis för att överraska mig. Jag blir ganska överraskad och funderar snabbt över var  de ska sova någonstans.
Sen kommer de mer folk och en präst som undrar ifall de finns något de kan göra för Leo. Nästan så att jag undrar om han hade tänkt att hela honom, med vattnet från Minneslunden. Leo säger nej. De är där bara för att jag är där, de väntar på mig.
Tillsist har jag lyckats skriva klart min lapp.
Minns inte riktigt vad jag skrev. Bara något med att han dog tidigt. Att jag saknade honom och sen avslutade jag brevet med /M
Ville inte skriva ut mitt namn.
Sen gick vi därifrån jag, mamma Leo.
Och jag vaknar..


i drömmen var allting ganska rörigt och jag märker redan nu att jag egentligen har glömt den och att jag bara minns den för att jag gått igenom den i huvudet så många ggr när jag skrev ner den. Minns den på avstånd.

Vet inte riktigt vad den betyder. Rensade alla tankar i en och samma dröm kanske.
Kanske drömde jag att jag gick till minneslunden för att det var ganska nyligen 2 år sedan det hände och jag har tänkt att sticka dit, men inte gjort de än. Och de andra ggr jag varit där har varit helt oförberedda och på impuls. Sen körde jag förbi olycksplatsen häromdagen och såg att någon hade lämnat blommor där. Trots att de var tvungna att städa undan alla blommor därifrån för längesen. Och Leo är ganska oförsiktig ibland när han meckar och har inte sån full koll på saker som han tror. Så ganska självklart är jag lite orolig över att han ska lyckas klanta till det ordentligt någongång.
Jag är också orolig över Peter. Känner att jag borde göra mer för honom, men jag orkar inte riktigt försöka hjälpa honom. Så länge han inte hjälper dig själv iallafall. Men har lite planer på att åka upp till honom i sommar lite. Inte bara för hans skull, men att jag denna gången kanske ska se till att spendera lite mer tid med honom. För det är nästan så att vi måste lära känna varandra på nytt varje gång jag är uppe. Trots att vi förr pratade i telefon dagligen och hela nätterna.
Nu byter vi ett och annat ord på msn ibland. Jag kan nog räkna antalet gånger vi pratat i telefon det senaste året på ena handen.

Jag har hittat en ny besatthet.
För länge sen kom jag in på en sida med otroligt fina bilder på vampyrer. Sparade de på datorn.
Sen idag letade jag efter bilder lite som inspiration när jag skulle fixa Niclas blogg och kom in på ännu en sida där bilderna fanns. De fanns som tarotkort, de va så de började idag..
Så nu planerar jag att köpa en tavla, eller flagga, eller tarotkort, eller sängkläder med hennes fina bilder på.

     

 

De är mina favorit bilder.. än så länge.

Victoria Francés (October 25, 1982) is a Spanish illustrator, born in Valencia. She is a graduate of the Facultad de Bellas Artes de San Carlos at the Universidad Politécnica de Valencia, Spain.

Her work is very goth-inspired: ghostly women in long dresses are perhaps the most common characters found in her art. Unsurprisingly, she cites her influences as Edgar Allan Poe, Anne Rice and H. P. Lovecraft. She also claims to have been influenced by the art of Luis Royo and Brom.


Japp, självklart är hennes bilder lite inspirerade av Anne Rice böckerna, ifall någon var osäker..=)

Sov inte efter tidningarna igår. Har vänt helt fel på dygnet och har nästan varit vaken som en vanlig människa bör vara den senaste tiden. Känns inte alls bra.
Men idag höll jag mig uppe hela dagen.

Fixade och trixade lite med en blogg. Jag tycker sånt är kul. Synd att jag inte kan mer. Att jag inte såg till att lära mig de i skolan när vi läste lite om det. Kunde valt de som tillval. Skulle vara både intressesant och roligt att kunna det nu. Skulle kanske kunnat tjäna pengar på det t.o.m. Men nu finns de så många bra som kan, så nu spelar de ingen roll längre. Bara kul att man kan lite. Ändra lite färger här och var och sånt. Kul att kunna hjälpa till med något.

Sen åkte jag till pappa, han skulle lägga om mina däck så att jag kör lagligt igen.
Farfar var där så vi det tog lite längre tid än väntat.
Jag gillar min farfar.
Han är nog den enda av mina far och morföräldrar som jag känner att jag har en koppling till. Där jag känner släktbanden i hans kramar och leende. Känner att jag tillhör honom på något vis. Känner kanske lite så för min mormor också, men de är inte på samma sätt alls. Det är inte förrän senaste åren som jag har känt att vi är släkt. Min farfar har alltid varit min farfar.
Han är sån som bakar bullar och bröd, som minns ens födelsedag och som har de mest kärleksfulla kramar som finns. Han är jättemysig att krama.

Åkte iallafall vidare till mamma. Hade tänkt att hämta hem Pucko, men han har nyss börjat våga sig ut lite hos mamma och jag skulle vilja att han kände sig säker att gå ut när han är där. Så han får stanna några dagar till. Saknar honom lite, men det är samtidigt lite skönt att vara ensam också.

Skulle åka hem men ringde Johan och kollade vad han höll på med. Han sa att han var på väg till Stålis.
STÅLIS!!
Underbara Stålis var nere. Så jag piggnade direkt till och åkte till Sösdala för att träffa honom istället.
Han har inte förändrats ett dugg, det kändes precis som innan han flyttade upp. Ganska osäker på hur länge sen de va som jag träffade honom men det är väl ca 2 år.
Där satt vi och spelade något nördspel som de är helt fascinerade av och käkade pizza.
Men jag blev så trött och åkte hem någongång vid 22. Skulle ju jobba och behövde några timmars sömn innan det var dags.

Kom hem, klädde av mig, la mig ner i sängen, blundade och somnade direkt.
Drömde inget. Inte förrän min mobil började låta, vilket betydde att klockan var 2 och det var dags att vakna. Då hade jag någon konstig dröm om att det var en ond person som störde mig genom att ställa klockan.
Helt i sin ordning alltså.

Och nu har jag jobbat, skickat iväg lite mejl till en Lestat intresserad tjej och ska lägga mig ner och hoppas på att jag somnar lika lätt igen. Förmodligen inte.

Hittade en blogg jag har blivit förälskad i.
Den handlar om romantik, förälskelse, snabba möten, heta kyssar och hemliga blickar.
En förbjuden man.
Lånad tid.
Och hon skriver så att man nästan inte kan skilja på hennes känslor och sina egna.
Underbart hur vissa kan sätta ord på känslor som egentligen är obeskrivliga.

Jag önskar att jag kunde skriva så
Med ord som berör och som gör ont.

Fick en kommentar på förra inlägget.
En väldigt bra kommentar som tipsade om sidor och skickade med länkar till andra bra sidor..
En som känns väldigt omtänksam och ärlig.
Från någon som faktiskt läst inlägget.
Jag tror det är en man. Det känns så.
Men från vem?

Sista dagen för att anmäla sig till någon kurs för höstterminen 09 är idag, eller imorgon.
Sitter och kollar om det finns något jag vill läsa.
Min new age gick ju inte så bra alls faktiskt. Kom på att jag inte har sagt till min lärare att jag har hoppat av ens. Måste nog skicka ett mejl till honom i morgon.

Har hittat någon svenska kurs. Där man lite mer praktiskt lär sig att formulera sig. Att skriva. Det är ju alltid intressesant. Skulle vilja hitta en fotografi kurs, men hittade ingen som var det jag sökte efter.
Får se.
Jag kan ju lika bra skicka iväg lite ansökningar och se om jag kommer in.
Sen kan jag ju ta beslut på om jag vill plugga eller inte.
Tröttnade ju väldigt fort. Men då har jag ju iallafall möjligheten.


För det känns som om jag slösar bort mitt liv på att bara existera..

Jag drömde något viktigt i går.
Men jag minns inte vad.
Första gången jag vaknade mindes jag den, sen märkte jag ganska snabbt att jag hade tappat den. Så jag satt och försökte få den att komma tillbaka och det funkade. Så jag mindes den igen. Då trodde jag inte att jag skulle glömma den igen så jag skrev inte ner den någonstans. Något jag borde, för jag har glömt den igen och jag lyckas inte få tillbaka den.
Minns bara att när jag vaknade så tyckte jag att den var viktig och att jag vid ett senare tillfälle skulle försöka tyda den. Men nu verkar den vara förlorad för evigt.
Jävligt irriterande!
och jag som är så sjukt nyfiken av mig..

Bättre än så här blir det knappast.
Älskar den här inspelningen. Hade den på en skiva i bilen en sommar för ett par år sen. Spelades om och om och om och om och om igen..

Hittade detta i en blogg jag läser ibland.
Det kommer en del väldigt intressanta saker där då och då..
Träd in i sexdrömmen

"Alla människor har sina profiler och de som har liknande profiler dras till varandra. På ett energiplan kan man läsa av en annan människa antingen undermedvetet eller medvetet. Ibland läser man av jävligt dåligt eller så vill man inte erkänna vad man känner ;).


När man går in i ett rum fullt av människor brukar man oftast snabbt känna vilka man dras till och vilka man inte dras till. Någon känner man sig väldigt fysiskt attraherad av, någon blir man busig med, någon har man en stark sexuell dragning till och man sugs mot varandra, någon blir man intellektuellt stimulerad av, någon blir man sårbar med, någon blir man kärleksfull med, någon vill man ta hand om, vissa klarar man inte av alls. Åldern spelar ingen roll för en människa kan ha en inre ålder på trettio även om hon/han i år mätt egentligen är 50. Det är profilerna som gör att man dras till varandra. Profilerna klickar mer eller mindre :).


Denna första energiavläsning sker oerhört snabbt men sen kan ta det ett helt liv att verkligen lära känna en människa."

Johan är påväg. Vi har beslutsångest om vad vi ska käka.
Hoppas bara pizzeriorna har öppet. Men de borde de ju ha. Måste vara en riktig bakfylledag idag.

Min påskmust är slut.

Jag är i ett berusat tillstånd.
Känner mig en aning fnittrig och kan inte sluta att le.
Jag känner mig hög på livet.
Och jag känner mig levande. Väldigt levande.

Jag behöver kanske bara visa för mig själv att jag kan.
Behöver få någon sorts bekräftelse.
Trodde inte att jag var i så stort behov av det bara.
Men tydligen..

Då var man ensam igen.
Han gick för ett tag sen.
Gick ju väldigt bra.
Så som det ska.
Smidigt.
Enkelt.
Skönt.

Jag hoppades på att jag skulle vakna av att det knackade på dörren eller att telefonen ringde eller kanske av att jag fick ett sms. Men inget.
Lite besviken. Men jag hade inte trott de heller. Hoppats..

Nu sitter jag här och tittar på klockan. Jag kommer få lite besök nu vid 22.
Är inte särskilt nervös, vet inte om jag borde vara de heller.
Det känns lite spännande måste jag erkänna.

Får se hur det går..

Han går hemifrån nu och han bor tvärsöver torget så han e väl här mo ett par minuter..

Vräkte ur mig massa irritation om jobbet i ett mejl. Ganska skönt faktiskt.
Det började åska och regna i natt. Även de va lite skönt för det var sån tryckande luft när jag skulle ut och jobba. Mindre skönt var ju att bli helt blöt och kall.
Men jag ska snart duscha varmt och krypa ner i sängen.

Johan var här igår och jag bjöd på mat.
Vi kanske ska gå på bio nu i dagarna. Watchmen. Någon som sett den?

Jag känner mig bara så totalt rastlös och nu när jag fick reda på att jag inte alls skulle jobba i helgen som jag nu trott i nästan en vecka så känner jag mig ännu mer rastlös. Inte så att jag inte har saker jag borde göra. Men jag vill göra något annat. Vill göra något kul. Kanske festa. Men Johan tänkte inte festa. Och jag har ju trott att jag skulle jobba så jag har inte riktigt hört mig runt om de händer något i helgen.
Vet inte riktigt om jag ens är sugen på det.
Ska fira lite påsk med mamma iallafall. Kanske skulle man kunna dra in till Lund, de va ett tag sen man träffade dom. Och Johan skulle ju vara nykter så då kan han köra mig. Så många gånger jag har kört honom så nu är det hans tur att vara tjänstvillig.

Eller så stannar jag hemma. Äter påskgodis, dricker vin och har porriga telefonsamtal hela natten..=)
Kan vara mysigt det med..

Idag när jag vaknade så kändes allt väldigt bra. Sen gick jag in i badrummet och allting blev mycket bättre. Jag har äntligen (med hjälpa av mamma) gjort något med mitt jävla irriterande fula badrum. Det har förvandlats till ett sommarrum. Men plastblommor och fjärilar överallt. Klistermärken på fjärilar och solrosor fyller nu mina väggar. Och det är väldigt mycket. Vissa skulle beskriva det som för mycket. Och det är de säkert. Men man måste släppa loss ibland. Bara få flippa ut. Och det är nu ganska utflippat i mitt badrum. Ska fota de sen.
Iallafall så gjorde det att min dag blev ännu bättre.

Nu lyssnar jag på musik och lagar mat.
Sen ska jag titta på ett nytt avsnitt av Angel och käka.

Mysigt!

(Helt onödigt att läsa)

Jag kan inte sova. Så därför ligger jag och tänker. Eller så kan jag inte sova för att jag ligger och tänker. Och det är inte riktigt något speciellt. Jag hoppar lite i tid och rum. Nästan som man gör när man drömmer, men jag vet att jag är vaken.

Skolan jag gick 1-6an på kommer förmodligen läggas ner, om man kan tro det som står i tidningen. Norra Rörums skola.  Många av de som bor i byn. Min gamla lärare från 1an (som sedan blev rektor), mack-killen som alltid snackar för mycket och några till. De har tydligen gjort en namninsamling och tycker att skolan är byns hjärta. Det är för få elever. Inte ens 10 per klass. 6 i vissa och kanske mindre t.o.m.
När jag gick där var vi 12 i min klass och de va ännu fler i klassen under oss.
Jag vet inte om jag tycker att skolan bör läggas ner, för den är som dom säger hjärtat i byn. Läggs den ner så dör hela byn. MEN jag skulle inte vilja att mina barn gick där och jag ville inte gå där när jag gick där. Jag gick egentligen på dagis och förskola eller 6årsgrupp som det hette då i Höör. Och helt plötsligt när vi skulle börja skolan så kom alla mina vänner till Jeppa och Lindvalla. Och jag skulle helt ensam börja i N.Rörum. Jag grät. Jätte mycket faktiskt. Tyckte att det var så orättvist. Förstod nog inte riktigt att det faktiskt var mina föräldrar som hade bestämt det. Jag såg det som ett lotteri och jag fick värsta jävla nitlotten. Blev ut skickad till N.Rörum.
Men det var vad mina föräldrar hade bestämt, för att jag skulle lära känna de som bodde runtomkring mig.
Och det gick väl. Nu efteråt så har jag nog inte så mycket problem med det. Men jag ville verkligen inte gå där när jag gick där. Kanske var det mycket just för att jag skulle vara rebell. Men förmodligen framförallt att jag inte fick gå med mina kompisar. Jag fick ju nya, så klart. Det har jag aldrig haft problem med. Men jag känner fortfarande en del ilska över de där stället. Fast att jag hade väldigt kul ibland med och att jag förmodligen hade mer kul än vad man brukar ha på en småstadie skola.

Iallafall så kör jag förbi skolan när jag åker ut till pappa och jag har ofta funderat över att stanna. Gå och kolla hur det ser ut idag. Ta med mig kameran och fota de ställena som betyder något för mig. De har gjort om skolan lite genom åren. De började redan när jag gick där. De målade t.ex entren i någon ful grön färg. Blek grön. helt fel. För alla vet att rött och svart är N.Rörums färger. Och de färgerna hade vi änden i fotbollslaget. Ja, de fanns ett sånt. Blandade åldrar. Förlorade hela tiden och kom därför alltid längst ner i lägsta ligan som vi spelade i. Jag spelade både med killarna och tjejerna. Jag och Jonna.
Så en del på skolan har ju ändrats, ska ju ändras genom åren. Men jag hoppas ändå att det är mycket som är samma.
Jag kan blunda och visualisera hur allt såg ut då. Gå igenom alla rum, alla ställen vi var på. Den lilla skolgen som vi byggde kojor i. Fotbollsplanen, bandyplanen, slätten som vi inte fick gå ner för. Jag kan se allt exakt hur det var då. Jag spenderade ändå 6årskurser på den skolan så det sätter sina spår.
Vi brukade spela ett bollspel. Man skulle sparka bollen mot en vägg. Alla i turordning och man fick bara nudda bollen 2gg. Man skulle försöka få ut varandra. Det var väldigt kul. Ibland kom bollen så långt in i skogen att den rullade ner för slätten. Då var det drygt. Man kunde även rädda varandra. Men om man gjorde det så fick man bara nudda bollen 1gång när de blev ens tur och därför riskerade man att åka ut mycket lättare. För man sköt så klart i sånna vinklar att bollen hamnade på konstiga jobbiga ställen att ta sig ut från.

Och nu när jag inte sover så ser jag hela skolan, varje meter känner jag till. Det skulle vara ganska spännande att sticka dit, gå omkring och se om man fortfarande känner igen sig. Kanske har någon annan en koja där vi hade vår. Och vilka bråk och diskussioner det var om de där kojorna och de där "guldet" som egentligen var tegel. Vi hade balaband som markerade med hjälp av träden var kojorna var. En skattgömma och sen gick man och köpte tavlor som var stenar och små bitar av takpannor som man hade målat med krita på. Vi hade säkert fler saker som man kunde köpa. Så man köpte och sålde. Man gjorde även snyggt och hemtrevligt i sin lilla koja. Försökte sopa marken och så. Ganska mysigt när man tänker på det nu minst 10 år senare. Jag var mellan 7-12 när jag gick där.

Det värsta är om jag kommer dit och går omkring och ingenting är som jag minns det. För självklart kommer det att verka vara mindre och jag kommer nog inte kunna gå omkring i klassrummen. Men förhoppningsvis är en del precis som de var då. Annars kommer jag nog att bli ganska besviken och lite förbannad.
Ja, jag gillade nog den skolan lite iallafall. Och jag tycker inte de borde lägga ner den, men jag vet inte heller om jag skulle vilja ha mina barn i den där jävla byaskolan.

Humm.. konstigt att jag började tänka på den skolan och hur det var att gå där. Det var så fruktansvärt länge sen. Känns som 3 liv bakom mig. Hoppas jag kan sova nu iallafall.