Den senaste veckan har jag drömt mycket. Man drömmer alltid, men det är inte alltid man kommer ihåg vad.
Jag tycker att jag har ganska lätt för att komma ihåg mina drömmar. Men de, precis som så mycket annat i mitt liv går i perioder och nu är jag tydligen inne i en drömperiod.

I natt drömde jag om min vän.
Han var precis allt de jag alltid velat att han skulle vara. Och som jag en gång i tiden nästan trodde att han var.
Han var självsäker, stabil, omtänksam och underbar.
Jag kysste honom lätt på kinden och lutade mitt huvud mot honom. Han omfamnade mig och styrde sakta mina läppar mot hans. De var mjuka och lugna, inte alls som på riktigt för något år sedan. Då var de hårda, nervösa och förvirrade.
Men trots att min utandning viskade "äntligen" så var det inte det jag ville längre.

Och jag vaknade med en saknad efter någon som aldrig kommer existera.
Förvirrat.

when the phone rings, i put it
to my ear without saying hello.
in the restaurant i point
at chicken noodle soup. i am
adjusting well to the new way.

late at night, i call my long-
distance lover and proudly say:
i only used fifty-nine today.
i saved the rest for you.

when she doesn't respond, i know
she's used up all her words,
so i slowly whisper i love you,
thirty-two and a third times.
after that, we just sit on the line
and listen to each other breathe.


- "the quiet world" av jeffrey mcdaniel

Nu har jag i 2 timmar kollat runt efter nytt boende.
Det började med att göra intresseanmälningar i en bostadsförmedling som jag är med i. Sen kollade jag efter lägenheter lite överallt och sen gick de över till stugor och mindre hus. Fy fan vad jag vill flytta.
Jag har både kollat på hus som man kan hyra och som man kan köpa. Ingen aning om jag skulle lyckas få ett lån på banken alls. Men man kan ju drömma lite.
För det skulle vara så mysigt att ha en liten stuga på en liten tomt. Minst en 2a. Men gärna med 3 rum. Ett vardagsrum, ett sovrum och ett rum som jag kan använda till lite vad som helst. Mörkerrum, gästrum, hobbyrum m.m. Det skulle vara helt jävla perfekt.
Speciellt om den skulle ligga någonstans i närheten av Lund. (ja, vafan? Ska man drömma, kan man ju drömma ordentligt.)
På så vis skulle jag kunna ha kvar mitt jobb och inte flytta alldeles för långt iväg från alla jag känner. Även om den tanken också är jävligt lockande. Kanske upp mot hässleholm, eller helsingborg. Där känner jag inte alldeles för många. Men då kommer jag vara tvungen att sluta på mitt nuvarande jobb. Skulle kanske kunna hitta ett annat jobb. Men det är inte det lättaste de heller.
Eller en liten stuga uppe i skogen i småland. bara helt off från verkligheten. Haha.. men risken är stor att jag skulle bli sån som odlade min egen mat och inte träffade några andra alls. Och i längden skulle de vara väldigt tråkigt.
Så jag får nog försöka hålla mig någorlunda i närheten av alla jag känner. Så de kan komma och hälsa på i min lilla stuga. Jag skulle inte ha problem med att skaffa ett hus heller. Det måste inte vara en minimal stuga. Men jag antar att en liten stuga är billigare än ett hus. Både att köpa och underhålla. I en liten stuga skulle det i stortsätt bara behövas en kamin som står centralt i huset för att värma upp de.

Jag ser framför mig hur allt skulle vara. Hur underbart de skulle va att äga en liten söt stuga. Som bara var min, som jag skulle kunna göra vad jag vill med. Jag skulle kunna måla väggarna i vilken färg jag vill och sen måla om dom i en annan. Plantera blommor i trädgården och ha ett litet grönsaksland och självklart massa jordgubbar och smultron. Jag vill inte ha en stor trädgård för ja gillar inte att klippa gräs. Men tillräckligt för att man ska kunna sitta ute och så.

Jag hittade en stuga som var så jävla söt. Som skulle varit helt perfekt (speciellt om den låg lite närmre jobb och vänner). 1,3 miljoner.. Men den är så söt så om jag skulle kunnat få tag i så mycket pengar så skulle jag inte tvekat. Egentligen vet jag inte om det är mycket eller lite för den här stugan som har 4rum. Men har man inte 1,3miljoner bara liggande så är de väldigt mycket pengar.

Den har även en liten damm med lite småfiskar i, golvvärme, ny renoverade rum. Det är vit inredning överallt, men de hade jag lätt kunnat ändra. Visst är den så söt att man nästan smäller av? Här skulle jag vilja bo. Här skulle jag älska att bo.

Drömmen jag hade i natt liknar en annan dröm som jag hade för nån månad sen eller nåt.
Inte att jag drömde om samma sak eller att jag var på samma ställe. Men situationen var liknande. Stämingen var samma. Pressande, nervös och orolig. Och den innehöll samma person.

Jag minns den inte riktigt och jag ska inte försöka mig på att förklara den eller försöka tyda den. För ja tror jag vet vad den handlar om.

Jag tror att drömmar återspeglar vårt undermedvetna väldigt mycket.
Jag har en vän som säger att när vi drömmer om en person så är de den personen som astralt kommer och hälsar på lite. Kanske att den personen vill säga något.
Jag vet inte. Mycket möjligt att är så också. Det finns ju garanterat olika sorters drömmar och man drömmer fler än en dröm per natt. Men de är sällan man kommer ihåg mer än en. Iallafall för mig. Jag minns ofta den senaste jag hade innan jag vaknade. Ibland kommer jag inte ihåg, men jag är ganska bra på att komma ihåg mina drömmar. Mycket för att jag vill komma ihåg dom.

För om de är så att det är olika personer som vill berätta något för en eller om det är ens undermedvetna som vill påpeka saker så kan de ju knappast skada att komma ihåg de.
Sen drömmer nog olika människor olika sorters drömmar.

Mina är oftast väldigt personliga och oftast vet jag varför jag drömmer om det. För jag kan utan problem relatera till mitt liv just då.
Sen ibland drömmer jag såklart om något helt främmande. Det är nog då man kanske ska försöka tyda genom symboler i drömmen. Och om man drömmer om en person, speciellt någon som man kanske inte känner eller som man inte träffar eller tänker på. Då kanske den personen kommer till en astralt. Eller så betyder de kanske att jag ska vara lite uppmärksam på den personen.
För ja ser en del av mina drömmar som varningar och de är ofta väldigt intensiva.

Men ibland kan de ju slå fel och jag kan misstolka de totalt.
När jag var runt 11år så drömde jag om min killkompis Calle. Vi var riktigt bra kompisar och han är en väldigt bra person. Men i min dröm var han elak och han jagade mig. Jag var riktigt rädd för honom och förvirrad, för vi var ju kompisar.
När jag träffade på honom i skolan dagen efter var jag väldigt nervös. Jag pratade knappt med honom på hela dagen och var nästan tvungen att undvika honom. Så skumt kändes det.
Han är fortfarande en bra person (vad jag vet, jag har inte så mycket kontakt med honom idag) Men om han går over to the darkside skulle jag inte bli förvånad..=)

Så mina drömmar påverkar mig väldigt mycket, ibland lite för mycket.
Men jag gillar det.
Speciellt om de är härliga drömmar. Då har jag inget problem med behålla drömmen och ta med den in i dagen, tvärtom. Det kan vara väldigt mysigt.

Dream on

Jag drömde härom natten (dagen) att jag tattuerade mig och att de inte alls gjorde ont. Fast att jag var beredd på smärta. Jag kan tyvärr inte komma ihåg vad de va som jag tattuerade in.

Om jag skulle ge mig på att försöka tyda drömmen utan att slå upp symboler i en bok skulle jag nog tro att den betyder att något som jag tror kommer göra väldigt ont, (fysiskt eller psykiskt) kanske inte kommer kännas så mycket när de händer.
Men jag kan också tänka mig att den kan betyda att någon förändring kommer ske, som kommer vara väldigt permanent. Som en tattuering är.
Fan att jag inte kan minnas vad de var som jag tattuerade in. För jag kan tänka mig att de kan ha ganska stor betydelse vad det var.
Eller så drömde jag de bara för att jag är så uttråkad och längtar efter lite spänning och spontanitet. Och en tattuering skulle för mig vara ganska spännande och inte riktigt vara något som förväntades att jag skulle göra.


Jag vaknade iallafall och hade väldigt stor lust att sticka och tattuera mig. Och om jag skulle tattuera mig så skulle de nog bli ord. En mening, ett citat, en sång text. Något sånt. Eller ett hjärta. Ett hjärta som fattades en liten bit i ena hörnet. Som att en del av mitt hjärta var borta.

Jag skulle kunna skriva ett brev till dig. Men skulle du läsa det?
Skulle du verkligen förstå mina ord som bildar meningar? Och skulle du förstå meningen med de meningarna? Kan du läsa mellan mina rader och förstå det jag vill säga, de jag vill skriva utan att jag skriver det?
Jag skulle kunna beskriva allt detaljerat för dig om jag ville.
Men jag kanske vill att du ska försöka själv. Kanske vill jag att du ska engagera dig i mig. Men skulle du förstå att du skulle försöka förstå mig. Eller skulle du ge upp? Sluta läsa och nöja dig med att du inte förstod..?
SKULLE DU VERKLIGEN NÖJA DIG MED DET? Att inte förstå, att inte förstå mig..
För isåfall förstår jag inte dig. Isåfall vill jag inte känna dig.
Då är de kanske bäst att du slutar läsa och drar åt helvete. Nu.
Men om du fortsätter en liten stund till så kan jag berätta vad som döljer sig mellan mina rader.
Då kan jag berätta vad det är som jag vill att du ska förstå. Vad det är som jag vill att du ska kämpa för. För jag har en hemlighet.

Jag tror att jag kan älska. Och kanske så älskar jag just i denna sekunden. Och då menar jag älskar som i verkligen älska. Inte bara den ytliga kärleken. Utan den andra. Den som behöver ett nytt namn. Den som kanske inte ens finns. Jag är kluven där. Men kanske så finns den inte förrän just jag skapar den?
Och isåfall gör jag de nu. Så nu finns den och jag kallar den för Den själviska kärleken.
För den tar inte hänsyn till något, eller någon. Och framför allt tar den inte hänsyn till dess ägare. Inte för att man kan äga den, knappast. Den krossar dig om du tror det. Den kanske krossar dig ändå, bara för att den kan och bara för att den vill. För den är vild. Men också passionerad, lycklig, spontan, befriande och alldeles alldeles underbar.. Den är din bästa vän.
Tills en dag då allt förstörs. Då blir den din värsta fiende. För när du väl har hittat den, när du känner den. Då lämnar den dig aldrig. Den förändras, men dör aldrig.
Den krossar ditt hjärta och river sönder din själ. Den river sönder den i små små bitar och slänger ner dig på marken. Oigenkännlig. Och det är fruktansvärt smärtsamt när själen rivs sönder.
Du blir aldrig den samma och du blir aldrig hel. Även om du lyckas plocka upp bitarna och limma tillsammans dom så är du för evigt ärrad. Du kommer aldrig se världen på samma sätt och du kommer aldrig se likadan ut för världen. För du är förstörd på insidan.
Men den själviska kärleken struntar i biverkningarna. Den charmar sig fram och förtrollar din värld. Den struntar i moral och etik. Den ger samhället fingret och beordrar religionerna att hålla käften. Den är riktigt brutal och många borde bara passa sig.
Men det är så totalt värt de.
Du har inte levt innan du har kännt den. Det är få som vet om att den existerar. Men det gör den. För jag skapade den nyss, minns du?
Så njut av den själviska kärleken. Älska med den, älska av den, älska p.g.a den. Se bara till att älska så mycket du kan.

Jag vet inte om jag är där riktigt än, jag har fått förtrollande stunder som smakprov. Och jag är redan beroende. Jag struntar i vad som händer med mig i en avlägsen framtid. Bara jag får känna så snart igen. =)




Uppd. Jag lät orden bildas, det tog lång tid. Jag gjorde de i den stunden på dagen som man inte behöver försvara sig eller förklara sig för någon. Stunden precis innan man somnar. Då slipper man stå till svars för vad man känner, säger, skriver eller tycker. Då slipper man stå till svars för vem man älskar.
Respektera den stunden och respektera mitt brev från en känsla.