Dag 7 - Min bästa vän

Jag har en hel del vänner och några av dom är jag väldigt nära. Det som är bra med dom är att fast att vi inte ses så ofta så finns vi där för varandra. Och oavsett hur lång tid som gått så känns de som igår när vi väl ses.

Jag har ju redan skrivit värsta "kärleksbrevet" om Johan för några dagar sen så därför ska jag berätta om min underbart fina vän Therese.

Therese och jag lärde känna varandra för 10 år sedan när vi tillsammans med 3 andra tjejer konfirmerade oss. Det var en sorts intensiv konfirmation några veckor på sommaren mellan 8-9an.
Jag kände ingen men de andra kände varandra sen länge. Therese och Jessika var syskon och sen var det Malin och Sara som var tvillingar.
Jag minns att jag tyckte att dom var ganska löjliga och att jag inte hade så mycket gemensamt med någon av dom. Men trots att vi inte kände varandra så fick de mig att känna mig som en i gänget.
Jag minns tydligt en sak. Hehe..Vi satt och skrev i våra böcker som vi fått när prästen plockar fram lim och papper och säger att vi ska klippa och klistra lite. Det bryter ut ett litet jubel från de andra tjejerna med Therese i ledning, som dessutom klappar händer åt idén.
"Vilken jävla tönt" Var min enda tanke. =)
Men vi lärde känna varandra och när vi väl konfirmerade oss så hade vi blivit vänner allihopa och speciellt jag och Therese. Så vi fortsatte att umgås då och då.

Sen dess har vi umgåtts olika mycket i olika perioder. Vi är sånna vänner där de kan gå antingen några dagar eller flera månader och det känns alltid som igår.
Just nu har vi umgåtts ganska mycket senaste åren.

Therese är en underbar vän.
Hon har ett upptaget liv och har alltid tusentals bollar i luften, så det är inte helt enkelt att få henne för sig själv en dag. Men hon tar sig tid och när man verkligen behöver henne, då är hon alltid där.
Det senaste halvåret efter operationen har hon varit ett otroligt stort och viktigt stöd för mig. Jag hoppas att jag någon dag kan återgälla det, men jag hoppas också att de inte kommer behövas.

Förutom att bara vara helt underbar så är Therese väldigt lojal, bra på att lyssna och bra på att säga till när de är något hon tycker.
Många kan nog se henne som lite ytlig i början, men Therese har ett väldigt djup också bakom de alltid leende frisörsmilet.
Hon förtjänar allt gott i livet och jag hoppas att hon verkligen får de med.

Hon är fortfarande lite töntig ibland, men de är det som gör att man inte kan undvika att älska henne. ♥


Btw.. Så ska hon komma hit idag. Vi ska snacka och umgås och kanske rita lite och senare ikväll gå 3 steg utanför min dörr för att gå på fest hos min nya granne. =)



Dag 6 - Min första kyss

Åååh.. sweet sweet memories.. ♥

Min första kyss var med min dåvarande pojkvän Joakim Hellqvist i 8an.
Utanför hemkunskapssalen i skolan.

Det var så där löjligt nervöst. Vi hade varit tillsammans ett par dagar, men inte gjort något. Han var lite blyg av sig men otroligt söt på många vis. Jag var väldigt förälskad.
Kyssen var långsam, trevande, nervös men väldigt mjuk och mysig. En helt perfekt första kyss helt enkelt.

Dag 5 - Vad är kärlek

De andra kallar kärlek, kallar jag förälskelse.

När man frågar någon hur många gånger de varit kära så kanske de säger 3-4 ggr. Kanske svarar de 5.
Fel, fel, fel, fel, fel, fel...
Jag tycker inte att det är äkta kärlek. Äkta kärlek stöter man på ett par gånger i hela livet, om man har tur. Vissa kanske aldrig hittar den.
Och ja, jag har också uttryckt mig så. Jag var kär i Johannes, Andreas, Marcus, Peter, Eric, Jojje, Jocke, Hockey, Johan och många många fler.
Men det var inte kärlek på riktigt. Det kändes som de, just då. Men det gick över.. Det är de som är de luriga med förälskelser. Man behöver inte känna personen särskilt bra ens men det är så sjukt passionerat att man håller på att smälla av. Man kan inte äta eller sova eller plugga eller jobba o.s.v. Det är så starkt och självklart är man kär. Skulle någon ifrågasätta de så skulle man smälla till dom. MEN..efter ett tag, när känslorna lagt sig lite så kan man helt plötsligt äta, sova, plugga, jobbe och tänka igen. Och efter ytterligare ett tag så är det över. Alla stormiga känslor som man aldrig trodde skulle försvinna är borta. Man minns minnet av dom, men man känner de inte längre. Det är en förälskelse.

Äkta kärlek går djupare än så.
Man känner samma förälskelse i början. Allt är härligt. Färgerna är starkare och man skuttar omkring på fluffiga moln hela tiden. Men det går inte över. Det kanske lägger sig en aning på kan-inte-äta nivån, men känslorna fortsätter att växa allt efter man lär känna varandra bättre. Och en del av den nykära känslan försvinner aldrig. Det blir vardag, men känslorna fördjupas ständigt.
Och när man på allvar kan tänka sig att leva med den där personen i hela livet och i nästa och i nästa efter de o.s.v. Trots alla hans eller hennes dåliga sidor. För ja, alla har dåliga sidor och ifall man inte tycker de så är man i förälskelsestadiet. Men om man vet om även de dåliga sidorna, men fortfarande älskar villkorslöst. Då, då kanske det är äkta kärlek.

Själv så har jag mest stött på förälskelser. Jag gillar dom. De är fartfyllda, stormiga, passionerade, lustfyllda och riktigt riktigt härliga.
Jag är en person som helt och hållet hänger mig åt förälskelsen.
Man kan strunta i allt för de enda som räknas i stundens hetta är var han smeker mig och hur mjuka läppar han har.

Det är väl ungefär så jag tycker.. ♥

Dag 4 - Det här åt jag idag

Mat för mig har förändrats rätt mycket sen min GBP operation.
Jag äter väldigt ofta, 6ggr om dagen. Men jag äter väldigt lite i taget. Det handlar om ca 2dl mat åt gången.
Men idag så ser de ut såhär:

Frukost: En knäckemacka med skinka, tomat och ost.
Lunch: Thai kyckling.
Mellanmål: 2 små blodapelsiner.
Middag: Thai kyckling (igen). (precis innan jag åker till jobbet)
På jobbet: En knäckemacka med vitlöks creme bonjour.
På jobbet/Efter jobbet: En knäckemacka med vitlöks creme bonjour.

Det går ca 2½-3 timmar i mellan måltiderna.
När jag lagar mat så brukar jag göra massa mat som jag sen spar i lagom förpackningar för att kunna värma i mickron när det är dax att äta. Idag gjorde jag Thai kyckling med kyckling, baby majs, bambuskott, vattenkastanjer, morötter, paprika, kokosmjölk och massa chilli. Asgott är det. Och det kommer räcka hela helgen. Kanske lite trist att äta samma flera dagar i streck. Men om jag tröttnar så fryser jag in det och lagar något annat bara.
I mellan alla måltider så försöker jag dricka så mycket som möjligt. Just nu är det äppeljuice utblandat 50/50 med vatten som är favoriten.

Dag 3 - Mina föräldrar

Mina föräldrar är jävligt bra, de är helt enkelt bäst.
De ställer alltid upp för mig och min lillebror och jag vet att de skulle göra vad som helst för oss.

De separerade när jag var mindre, men lyckades fortsätta vara vänner. Jag har aldrig haft problem med att mina föräldrar inte är tillsammans. Tvärtom så har jag tyckt att det varit ganska skönt att ha två hem. Vi bodde hos mamma och åkte till pappa varannan helg när vi var mindre.
När jag blev äldre suddades de gränserna ut mer och mer för att man knappt var hemma på helgen alls och jag åkte ibland till pappa mitt i veckorna istället. Han var ofta hos polare i Malmö och jag älskade att vara ensam hemma så jag passade på då.

Jag tycker att jag har en väldigt nära relation med båda mina föräldrar och jag pratar med mamma nästan dagligen. Vi har väldigt mycket samma intressen och kan därför gära massa saker tillsammans. Min pappa och Leo har också samma intresse. Bilar.
De diskuterar, snackar, meckar och diskuterar lite till o.s.v o.s.v.. Jag älskar att köra bil, det är en sån befrielse att man kan ta sig vart man vill, när man vill. Men där slutar mitt intresse. Jag är inte intresserad av att veta hur den funkar, bara den funkar. Färgen på bilen är mer intressant. Men det är jävligt bra att ha två bilnördar i familjen när min bil går sönder.. =)

Jag älskar mina föräldrar väldigt mycket och jag tycker de gjort ett asbra jobb att uppfostra mig och min lillebror!

Dag 2 - Min första kärlek

Kärlek ja.. Jag är skeptisk till livslång kärlek och jag skrev t.o.m ett tal i 2an på gymnasiet, på retoriklektionen som jag sen höll i bibblan på alla ♥ dag. Där jag fördömde "kärleken" och argumenterade om att den egentligen inte ens existerar. Att det bara är vi människor som romatiserar den starkaste, djuriska intutionen. Att helt enkelt föröka oss.

Men..
Jag har varit kär. Väldigt kär.

Och om man inte räknar med en kille när jag var 6år som hette Kenneth med TH och alla andra små förälskelser där i mellan så är det så klart Johan som var den första. Första riktiga kärleken, och kanske än så länge den enda. Jag var riktigt jävla kär i honom.
Det var på högstadiet då alla känslor och hormoner i kroppen bara runsar omkring i en så man tror att man när som helst bara kommer sprängas i tusentals jävligt små bitar. Men det gör man ju inte, som tur är.  =)

Johan var på den tiden en kille som försvann bland alla andra killar. Det var karismatiska Josef som alltid fick alla på gott humör och tystna, men långhåriga Viktor som man märkte först. Och jag hade nog en liten förälskelse i Josef där en stund. Men i samma killgäng så fanns också Johan. Och när jag väl såg honom och lärde känna honom så fanns de ingen annan i mitt synfält. Han är en jävligt underbar person.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om honom och de har jag också gjort. Jag har en hel låda med gamla dagböcker från den tiden. Där jag beskriver exakt hur mycket jag dog när han gick fram till mig och ställde sig så nära mig att våra näsor nuddade varandra. Och de för att jag lite kaxigt hade påstått att jag var längre än honom. (Gissa om jag fortsatte att påstå det)
Jag tyckte att han var helt perfekt. Han hade bruna ögon, brunt hår och var nästan lite småmullig, exakt så jag gillar dom =) Man ville bara krypa in i hans famn och aldrig lämna den. Dessutom är han smart, snabbtänkt och rolig. Och om jag var lite osäker på om det inte var meningen att vi hörde ihop så blev jag det när jag fick reda på att vi faktiskt fyller år på SAMMA DAG!!! Är de inte ödet så finns det inget öde.
Och den här lilla kärlekshistorien skulle kunna avslutas med de självklara, att vi var perfekta för varandra.

MEN..

Han var aldrig kär i mig.
Det spelade ingen roll att jag var helt säker på att vi var menade för varandra, för han kände inte samma sak. Ödet gapskrattade åt mig och jag grät.

Men vi blev vänner.
Det var inte särskilt enkelt för mig att komma över de och det tog många, många, många år men till slut har vi faktiskt blivit vänner på lika villkor. =) Min kärlek till honom gick aldrig direkt över, men den har förändrats och utvecklats till en djup vänskap. Jag älskar samma saker med honom nu, som jag gjorde förr.
Jag vet i vilket ögonblick saker förändrades för mig. En vän till mig pratade om en annan vän och sa: "Om det aldrig innan har hänt något, vad får henne att tro att det någonsin skulle göra de?"
Den meningen fick mig att tänka till och kanske att sluta hoppas. Och utan hopp så kunde jag tillslut acceptera att de aldrig skulle bli vi två och att han är dum i huvudet som inte ville ha mig. =)

Idag 10år senare är han en as-snygg kille, med ett stort hjärta, som jag älskar fruktansvärt mycket. Och han är min bästa vän. ♥

Dag 1 - Fem saker du inte visste om mig

♦ Jag gjorde en Gastric By Pass operation (GBP) för ungefär 6 månader sedan.
♦ Jag sysslar med lite "magi" och är väldigt intresserad av andevärlden och det okulta.
♦ Jag tittar på alla skitserier som existerar (även Big Brother) fast jag bland folk skulle kunna förneka det. =)
♦ Jag läser tantsnusk.
♦ Jag sjunger alltid med till radion i bilen på nätterna. Alltid!

Var de något som ni inte redan visste? =)

Dag-för-dag-lista

Jag ska börja skriva här igen.
Efter X antal påtryckningar av Lina, kan jag ju medge. Men jag saknar att skriva.

Så jag tänkte börja med en väldigt populär lista bland alla bloggar. En dag för dag lista. För att kicka igång skrivandet och för att det ska bli lite mer intressant..=)


Dag 1. Fem saker du inte visste om mig.

Dag 2. Min första kärlek.

Dag 3. Mina föräldrar.

Dag 4. Det här åt jag idag.

Dag 5. Vad är kärlek.

Dag 6. Min första kyss.

Dag 7. Min bästa vän.

Dag 8. Någon speciell.

Dag 9. Favoritmusik.

Dag 10. Något jag är stolt över.

Dag 11. Mina syskon.

Dag 12. I min handväska.

Dag 13. Den här veckan.

Dag 14. Mina vänner.

Dag 15. Mina drömmar.

Dag 16. Min dag.

Dag 17. Mitt favoritämne.

Dag 18. Min favorit helg.

Dag 19. Detta ångrar jag.

Dag 20. Den här månaden.

Dag 21. Vem jag skulle vilja vara för en dag.

Dag 22. Det här upprör mig.

Dag 23. Det här får mig att må bättre.

Dag 24. Det här får mig att gråta.

Dag 25. Om jag vann en miljon skulle jag.

Dag 26. Mina rädslor.

Dag 27. Min favoritplats.

Dag 28. Det här saknar jag.

Dag 29. Hur min framtid ser ut.

Dag 30. Om mig.


Im dreaming about a boy I used to know

Den senaste veckan har jag drömt mycket. Man drömmer alltid, men det är inte alltid man kommer ihåg vad.
Jag tycker att jag har ganska lätt för att komma ihåg mina drömmar. Men de, precis som så mycket annat i mitt liv går i perioder och nu är jag tydligen inne i en drömperiod.

I natt drömde jag om min vän.
Han var precis allt de jag alltid velat att han skulle vara. Och som jag en gång i tiden nästan trodde att han var.
Han var självsäker, stabil, omtänksam och underbar.
Jag kysste honom lätt på kinden och lutade mitt huvud mot honom. Han omfamnade mig och styrde sakta mina läppar mot hans. De var mjuka och lugna, inte alls som på riktigt för något år sedan. Då var de hårda, nervösa och förvirrade.
Men trots att min utandning viskade "äntligen" så var det inte det jag ville längre.

Och jag vaknade med en saknad efter någon som aldrig kommer existera.
Förvirrat.


Ord som får mig att tappa andan

in an effort to get people to look
into each other's eyes more,
the government has decided to allot
each person exactly one hundred
and sixty-seven words, per day.


when the phone rings, i put it
to my ear without saying hello.
in the restaurant i point
at chicken noodle soup. i am
adjusting well to the new way.


late at night, i call my long-
distance lover and proudly say:
i only used fifty-nine today.
i saved the rest for you.


when she doesn't respond, i know
she's used up all her words,
so i slowly whisper i love you,
thirty-two and a third times.
after that, we just sit on the line
and listen to each other breathe.


- "the quiet world" av jeffrey mcdaniel


Flyttdrömmar

Nu har jag i 2 timmar kollat runt efter nytt boende.
Det började med att göra intresseanmälningar i en bostadsförmedling som jag är med i. Sen kollade jag efter lägenheter lite överallt och sen gick de över till stugor och mindre hus. Fy fan vad jag vill flytta.
Jag har både kollat på hus som man kan hyra och som man kan köpa. Ingen aning om jag skulle lyckas få ett lån på banken alls. Men man kan ju drömma lite.
För det skulle vara så mysigt att ha en liten stuga på en liten tomt. Minst en 2a. Men gärna med 3 rum. Ett vardagsrum, ett sovrum och ett rum som jag kan använda till lite vad som helst. Mörkerrum, gästrum, hobbyrum m.m. Det skulle vara helt jävla perfekt.
Speciellt om den skulle ligga någonstans i närheten av Lund. (ja, vafan? Ska man drömma, kan man ju drömma ordentligt.)
På så vis skulle jag kunna ha kvar mitt jobb och inte flytta alldeles för långt iväg från alla jag känner. Även om den tanken också är jävligt lockande. Kanske upp mot hässleholm, eller helsingborg. Där känner jag inte alldeles för många. Men då kommer jag vara tvungen att sluta på mitt nuvarande jobb. Skulle kanske kunna hitta ett annat jobb. Men det är inte det lättaste de heller.
Eller en liten stuga uppe i skogen i småland. bara helt off från verkligheten. Haha.. men risken är stor att jag skulle bli sån som odlade min egen mat och inte träffade några andra alls. Och i längden skulle de vara väldigt tråkigt.
Så jag får nog försöka hålla mig någorlunda i närheten av alla jag känner. Så de kan komma och hälsa på i min lilla stuga. Jag skulle inte ha problem med att skaffa ett hus heller. Det måste inte vara en minimal stuga. Men jag antar att en liten stuga är billigare än ett hus. Både att köpa och underhålla. I en liten stuga skulle det i stortsätt bara behövas en kamin som står centralt i huset för att värma upp de.

Jag ser framför mig hur allt skulle vara. Hur underbart de skulle va att äga en liten söt stuga. Som bara var min, som jag skulle kunna göra vad jag vill med. Jag skulle kunna måla väggarna i vilken färg jag vill och sen måla om dom i en annan. Plantera blommor i trädgården och ha ett litet grönsaksland och självklart massa jordgubbar och smultron. Jag vill inte ha en stor trädgård för ja gillar inte att klippa gräs. Men tillräckligt för att man ska kunna sitta ute och så.

Jag hittade en stuga som var så jävla söt. Som skulle varit helt perfekt (speciellt om den låg lite närmre jobb och vänner). 1,3 miljoner.. Men den är så söt så om jag skulle kunnat få tag i så mycket pengar så skulle jag inte tvekat. Egentligen vet jag inte om det är mycket eller lite för den här stugan som har 4rum. Men har man inte 1,3miljoner bara liggande så är de väldigt mycket pengar.



Den har även en liten damm med lite småfiskar i, golvvärme, ny renoverade rum. Det är vit inredning överallt, men de hade jag lätt kunnat ändra. Visst är den så söt att man nästan smäller av? Här skulle jag vilja bo. Här skulle jag älska att bo.


Mer drömmar

Drömmen jag hade i natt liknar en annan dröm som jag hade för nån månad sen eller nåt.
Inte att jag drömde om samma sak eller att jag var på samma ställe. Men situationen var liknande. Stämingen var samma. Pressande, nervös och orolig. Och den innehöll samma person.

Jag minns den inte riktigt och jag ska inte försöka mig på att förklara den eller försöka tyda den. För ja tror jag vet vad den handlar om.

Jag tror att drömmar återspeglar vårt undermedvetna väldigt mycket.
Jag har en vän som säger att när vi drömmer om en person så är de den personen som astralt kommer och hälsar på lite. Kanske att den personen vill säga något.
Jag vet inte. Mycket möjligt att är så också. Det finns ju garanterat olika sorters drömmar och man drömmer fler än en dröm per natt. Men de är sällan man kommer ihåg mer än en. Iallafall för mig. Jag minns ofta den senaste jag hade innan jag vaknade. Ibland kommer jag inte ihåg, men jag är ganska bra på att komma ihåg mina drömmar. Mycket för att jag vill komma ihåg dom.

För om de är så att det är olika personer som vill berätta något för en eller om det är ens undermedvetna som vill påpeka saker så kan de ju knappast skada att komma ihåg de.
Sen drömmer nog olika människor olika sorters drömmar.

Mina är oftast väldigt personliga och oftast vet jag varför jag drömmer om det. För jag kan utan problem relatera till mitt liv just då.
Sen ibland drömmer jag såklart om något helt främmande. Det är nog då man kanske ska försöka tyda genom symboler i drömmen. Och om man drömmer om en person, speciellt någon som man kanske inte känner eller som man inte träffar eller tänker på. Då kanske den personen kommer till en astralt. Eller så betyder de kanske att jag ska vara lite uppmärksam på den personen.
För ja ser en del av mina drömmar som varningar och de är ofta väldigt intensiva.

Men ibland kan de ju slå fel och jag kan misstolka de totalt.
När jag var runt 11år så drömde jag om min killkompis Calle. Vi var riktigt bra kompisar och han är en väldigt bra person. Men i min dröm var han elak och han jagade mig. Jag var riktigt rädd för honom och förvirrad, för vi var ju kompisar.
När jag träffade på honom i skolan dagen efter var jag väldigt nervös. Jag pratade knappt med honom på hela dagen och var nästan tvungen att undvika honom. Så skumt kändes det.
Han är fortfarande en bra person (vad jag vet, jag har inte så mycket kontakt med honom idag) Men om han går over to the darkside skulle jag inte bli förvånad..=)

Så mina drömmar påverkar mig väldigt mycket, ibland lite för mycket.
Men jag gillar det.
Speciellt om de är härliga drömmar. Då har jag inget problem med behålla drömmen och ta med den in i dagen, tvärtom. Det kan vara väldigt mysigt.

Dream on


Drömtydning??

Jag drömde härom natten (dagen) att jag tattuerade mig och att de inte alls gjorde ont. Fast att jag var beredd på smärta. Jag kan tyvärr inte komma ihåg vad de va som jag tattuerade in.

Om jag skulle ge mig på att försöka tyda drömmen utan att slå upp symboler i en bok skulle jag nog tro att den betyder att något som jag tror kommer göra väldigt ont, (fysiskt eller psykiskt) kanske inte kommer kännas så mycket när de händer.
Men jag kan också tänka mig att den kan betyda att någon förändring kommer ske, som kommer vara väldigt permanent. Som en tattuering är.
Fan att jag inte kan minnas vad de var som jag tattuerade in. För jag kan tänka mig att de kan ha ganska stor betydelse vad det var.
Eller så drömde jag de bara för att jag är så uttråkad och längtar efter lite spänning och spontanitet. Och en tattuering skulle för mig vara ganska spännande och inte riktigt vara något som förväntades att jag skulle göra.


Jag vaknade iallafall och hade väldigt stor lust att sticka och tattuera mig. Och om jag skulle tattuera mig så skulle de nog bli ord. En mening, ett citat, en sång text. Något sånt. Eller ett hjärta. Ett hjärta som fattades en liten bit i ena hörnet. Som att en del av mitt hjärta var borta.


Mitt brev från en känsla

Jag skulle kunna skriva ett brev till dig. Men skulle du läsa det?
Skulle du verkligen förstå mina ord som bildar meningar? Och skulle du förstå meningen med de meningarna? Kan du läsa mellan mina rader och förstå det jag vill säga, de jag vill skriva utan att jag skriver det?
Jag skulle kunna beskriva allt detaljerat för dig om jag ville.
Men jag kanske vill att du ska försöka själv. Kanske vill jag att du ska engagera dig i mig. Men skulle du förstå att du skulle försöka förstå mig. Eller skulle du ge upp? Sluta läsa och nöja dig med att du inte förstod..?
SKULLE DU VERKLIGEN NÖJA DIG MED DET? Att inte förstå, att inte förstå mig..
För isåfall förstår jag inte dig. Isåfall vill jag inte känna dig.
Då är de kanske bäst att du slutar läsa och drar åt helvete. Nu.
Men om du fortsätter en liten stund till så kan jag berätta vad som döljer sig mellan mina rader.
Då kan jag berätta vad det är som jag vill att du ska förstå. Vad det är som jag vill att du ska kämpa för. För jag har en hemlighet.

Jag tror att jag kan älska. Och kanske så älskar jag just i denna sekunden. Och då menar jag älskar som i verkligen älska. Inte bara den ytliga kärleken. Utan den andra. Den som behöver ett nytt namn. Den som kanske inte ens finns. Jag är kluven där. Men kanske så finns den inte förrän just jag skapar den?
Och isåfall gör jag de nu. Så nu finns den och jag kallar den för Den själviska kärleken.
För den tar inte hänsyn till något, eller någon. Och framför allt tar den inte hänsyn till dess ägare. Inte för att man kan äga den, knappast. Den krossar dig om du tror det. Den kanske krossar dig ändå, bara för att den kan och bara för att den vill. För den är vild. Men också passionerad, lycklig, spontan, befriande och alldeles alldeles underbar.. Den är din bästa vän.
Tills en dag då allt förstörs. Då blir den din värsta fiende. För när du väl har hittat den, när du känner den. Då lämnar den dig aldrig. Den förändras, men dör aldrig.
Den krossar ditt hjärta och river sönder din själ. Den river sönder den i små små bitar och slänger ner dig på marken. Oigenkännlig. Och det är fruktansvärt smärtsamt när själen rivs sönder.
Du blir aldrig den samma och du blir aldrig hel. Även om du lyckas plocka upp bitarna och limma tillsammans dom så är du för evigt ärrad. Du kommer aldrig se världen på samma sätt och du kommer aldrig se likadan ut för världen. För du är förstörd på insidan.
Men den själviska kärleken struntar i biverkningarna. Den charmar sig fram och förtrollar din värld. Den struntar i moral och etik. Den ger samhället fingret och beordrar religionerna att hålla käften. Den är riktigt brutal och många borde bara passa sig.
Men det är så totalt värt de.
Du har inte levt innan du har kännt den. Det är få som vet om att den existerar. Men det gör den. För jag skapade den nyss, minns du?
Så njut av den själviska kärleken. Älska med den, älska av den, älska p.g.a den. Se bara till att älska så mycket du kan.

Jag vet inte om jag är där riktigt än, jag har fått förtrollande stunder som smakprov. Och jag är redan beroende. Jag struntar i vad som händer med mig i en avlägsen framtid. Bara jag får känna så snart igen. =)




Uppd.
Jag lät orden bildas, det tog lång tid. Jag gjorde de i den stunden på dagen som man inte behöver försvara sig eller förklara sig för någon. Stunden precis innan man somnar. Då slipper man stå till svars för vad man känner, säger, skriver eller tycker. Då slipper man stå till svars för vem man älskar.
Respektera den stunden och respektera mitt brev från en känsla.


Jag älskar hur det doftar i tunnelbanan..

Berättade nyss för Peter att ja kommer upp nästa vecka. =) Måste ju varna honom så han hinner städa sitt rum..
Förra gången ja va uppe hade vi inte särskilt mycket tid att träffas på. Och vi kommer inte ha så mycket denna gången heller, för vi kommer inte vara uppe särskilt länge. Från måndag till lördag bara. Men ja ska se till att ja har minst en kväll ledig för honom. Så får vi se vad vi hittar på.

Vi känner varandra väldigt bra (eller kände, för vi har inte haft särskilt mycket kontakt de senaste året) men de blir alltid lite spänt och blygt mellan oss i början när vi ses. Speciellt han, för han är lite blyg. Går ju så klart över rätt snabbt också.

Hihi.. Jag börjar få lite Stockholms känslor. Det känns alltid på ett speciellt sätt när jag är där uppe.
Går inte att förklara, men det är något som ändras.
Det börjar som ett svagt pirr i magen när vi kör förbi gränna och som sen blir till fjärilar när vi kört förbi alla köpingar. Och jag minns sen tydligen doften som finns i tunnelbanan. Jag älskar den doften. Och jag minns Zapata. Min favorit affär, som ligger på söder. Och jag ser drottninggatan framför mig, folket, turisterna, trängseln. Och någonstans bakom mig, framför mig, brevid mig så hör ja alla tala riktig jävla stockholmska. Den värsta sorten. Men det är underbart. Och jag ändrar min egen dialekt lite. Lite för att passa in och vara en av dom, lite för att de faktiskt ska fatta vad jag säger och lite omedvetet. Men när ja pratar med någon här hemma så gör de mig direkt medveten om de. Och jag älskar det.

"..?"

En klok vän sa till mig för länge sen att man alltid är helt ensam.

Och hon hade rätt..


Therese

Jag tycker om min kompis Therese.
Hon är full av energi och väldigt levande. Alltid många bollar i luften och är nästan alltid fullbokad med jobb eller nöjen. Det är sällan man får henne för sig själv en längre stund och det kan vara lite tråkigt, men man måste förstå. Hon är en upptagen kvinna..=)

Det är lätt att vara omkring henne. Hon hörs och tar mycket plats, men hon själ aldrig uppmärksamhet från andra (en väldigt unik och bra egenskap).
Skulle kunna skriva många fina ord om henne, men är så trött och kom på att jag för länge sen redan har gjort de. läs HÄR.

citat


Romantiker

Jag är en otrolig romantiker egentligen som skulle vilja älska fullständigt. Utan tvivel, utan tvång, utan osäkerhet.
Jag vill älska oförståndigt, hett, vilt, passionerat, lekfullt, seriöst, underbart, villkorslöst o.s.v. o.s.v...
Jag vet att jag är kapabel till de, men kommer jag hitta någon som kan hantera min kärlek och som jag dessutom kommer bli kär i? Som jag kommer vilja lägga all min kärlek på?

Iallafall så kommer jag försöka leva hämningslöst tills dess..

Jag röstar Pirat!!

Nu var jag nyss och röstade.
Jag röstade pirat. Av den självklara anledningen.
Musik, film och annat ska vara fritt. Det är kultur och kultur ska vara gratis.
De kan tjäna ni sina pengar på konserter, bio visningar och annat runtomkring.
Sen så är det ju så att om man tycker att en artist är riktigt bra eller att en film är de så vill man ju ha den i original och då går man och köper den för att stödja artisten. Men nu är musiken så dyr så det gör att man i ren protest ger fan i de och laddar ner de istället. Men om musiken skulle bli billigare så skulle jag direkt gå och köpta lite skivor. Mycket för att visa att det är rätt.
Annars så gillar jag spotify. Men där kan jag inte ta med musiken till bilen och de är dåligt. Sen är de kass att all musik inte finns med där. Mycket gammal och lite udda artister finns inte. Och det är väldigt fel för då kan man bara lyssna på de som är mest populärt. De mainstreama. Och det är väldigt farligt. Att utbudet inte är oändligt.
Men det är många artister som inte vill vara med, som inte tyckte att de tjänade på de. Och de är ju deras rätt att välja, men det är irriterande. Så därför skulle jag aldrig betala extra för de. Men jag har de i mitt bredband så därför utnyttjar jag det. Men idén är god.

Jag tycker att musikindustrin och filmindustrin ska lära sig att utnyttja tekniken som finns idag istället för att motarbeta den.


Tidigare inlägg
RSS 2.0