Natten tills igår så hade jag en väldigt intensiv dröm.
Intensiv på det sättet att hela gårdagen så gick jag och tänkte på den.
Hade den i bakhuvudet hela tiden. Hade kvar känslan.
Jag tycker att de va lite konstiga att jag drömde om honom. Jag har inte tänkt på honom på väldigt länge och det var ännu längre sen som jag träffade honom.
Men han är speciell. Han är äkta.
Och nu flera år senare så kan jag se tillbaka på det med perspektiv.
Han är min favorit, han är min absoluta favorit.
Kanske var det all nostalgi musik som gjorde att jag kom tillbaka till den tiden,
till honom.
Det är iallafall väldigt mysigt att minnas.

Hittat massa bra och ny musik. Men det är svårt när man väl sitter där. Då har man ingen aning om vad man är ute efter. Men en hel del har jag ändå hittat. Ska till pappa i morgon och hämta bilen och lite sånt. Så skönt det ska bli att slippa min jävla fula mazda. Jag gillade verkligen den innan men nu när ja kört den nya ett tag så känns de skumt att ja någonsin gillat den. De är så olika att köra. En helt annan klass på bilen. Så jag är väldigt nöjd med mitt köp. Och då ska det ju såklart bli väldigt skönt att få hem den.

Nu är jag jätte trött och har fruktansvärt ont i huvudet.
Har inte sovit än, men nu ska jag sätta på mitt sista avsnitt av Buffy och gå och lägga mig.

NN (som emilia brukar skriva)

Är det så fel att försöka?
Är det så fel att lura sig själv lite?
Att glömma?


Dagen idag började bra, jag var ganska utvilad och pigg. jobbet gick smidigt. Inga problem där. Pappa ringde för att berätta att han fixat bilen. Allt va bra. En "date" ställdes in, men det var ganska väntat och jag brydde mig inte så mycket då. Hade ett underbart långt samtal med Evelina. Ett sånt där som vi har ganska ofta. Sitter i timmar och snackar om inget och allt. Saker vi gått igenom, diskuterat och sen gått igenom igen. men det är skönt. Att bara babbla utan anledning. Att det inte blir krystat eller tyst eller konstigt. Jag gillar verkligen henne. Kanske inte för att de va en så stor överraskning. Hon och jag har kommit varandra väldigt nära den senaste tiden och vi trivs tillsammans.
Dessutom var jag glad idag för jag trodde på något, på någon. Jag trodde att det skulle kunna bli bra nu. Att det skulle lösa sig. Utan att riktigt tro för mycket så trodde jag iallafall på något. Och det var ganska länge sen jag gjorde det. Men det visade sig vara fel. Falskt, kanske man skulle kunna säga. Jag ville det så gärna att jag inte såg problemen. Han hade inte fel. Tvärtom. Det tar bara så hårt att höra det igen. Att höra orden uttalas högt. Att han inte trodde på mig så som han borde göra. Han borde gett mig en ordentlig chans. Men det spelar ingen roll. Någon som inte vill kan jag inte tvinga. Och jav vill inte ha någon som inte vill ha mig, på riktigt. Jag bara önskar att han kunde kommit på det lite tidigare innan han fick mig att tro, fick mig att hoppas.
Varje gång detta händer undrar jag varför jag låter de hända? Jag visste på sätt och vis att detta skulle hända. Jag visste det när han kom och jag visste det absolut när han gick. Men varför låter jag det hända? Varför lyssnar jag inte på mig själv när jag tycker att alla andra ska göra det?
Men jag överlever. Ont i huvudet och i ögonen, men jag överlever. Jag klarar mig alltid. För jag är stark. Alla har sina svaga egenskaper, men mina starka vinner. Tänk på det nästa gång vi möts. Jag är stark och jag vinner över dig.

Watch me..


Nu ska jag återgå till det som jag skulle gjort idag. Innan allt annat hände. Nu ska jag bara lyssna på bra musik och njuta. Dessutom är jag väldigt älskvärd!

Nyss när jag igenom min lägenhet så var det precis som om någon gick brevid mig. Det både hördes och kändes som om jag inte var ensam.  (min lägenhet är inte stor) Jag gick på toaletten för att tvätta händerna och det var så skrämmande att om jag hade tittat upp hade jag inte blivit förvånad om de hade stått någon i dörren mellan hallen och badrummet. Så verkligt kändes de. Jag vågade såklart inte titta upp. Feg som jag är när det väl gäller. Efter ett tag, ganska snabbt gick de, så försvann känslan och jag kunde gå ut ur badrummet och gå igenom min lägenhet ensam igen.

Lite läskigt. Vem var det som var på besök?

Nu är han påväg hit. Det är lite spännande. Kommer de vara som de är på telefon? avslappnande.. Eller kommer de bli helt jobbigt? Man sitter i varsitt hörn av lägenheten och bara glor.
Mycket tankar som snurrar i mig nu. Jag är nervös, samtidigt som jag inte är de. Det är svårt att förklara. Men nu är han påväg. Han borde snart vara här.
men vad är det värsta som kan hända? (Förutom om han är en mördare eller något liknande)
Det är att vi eter typ 20 min märker att neeej, detta funkar inte. Detta klickar inte. Då är de ju bara för honom att gå och jag är ensam kvar  min nystädade lägenhet. isåfall ska jag scrappa lite. Så jag klarar mig nog oavsett.
Mamma kommer ringa och kolla att allt är bra lite då och då, men de känns som om de blir bra. Evelina sitter också lite på vakt och nu vet Emilia också. Så försvinner jag så vet alla vem det var som tog mig.

Så önska mig lycka till.

You and me
We used to be together
Everyday together always
I really feel
That I'm losing my best friend
I can't believe
This could be the end

Början på detta året började ganska bra tyckte jag. Men nu står de väl stilla igen. Jag har märkt hur jag har förändrats på ett sätt förra året. Jag tappar lätt tron på folk. Har de svikigt mig eller har de bara förändrats genom mina ögon så kan de aldrig komma tillbaka på samma sätt igen. De kan aldrig bli som de var för mig. Detta påverkar väl mest folk som jag inte riktigt känner. Jag ger upp och slutar att bry mig mycket tidigare än vanligt. Jag tröttnar fortare också. Varför ska jag gå och kompromissa och ge med mig, när jag inte vill ha mindre än vad jag förtjänar. Mindre gör mig inte nöjd och jag kommer aldrig kunna bli lycklig om jag går omkrig och är missnöjd hela tiden. Nu låter de som om jag är en bortskämd idiot men det är inga speciella saker jag vill ha. Bara grundläggande saker. Ska det vara så svårt att hitta det?

Ska iväg och köpa sterio idag hade jag tänkt, och kanske en ny data mus. Min är helt cp och följer knappt med mina rörelser längre. Nytt tagentbord behöver jag egentligen också. De har fallit i golvet för många gånger och nu fattas de knappar och vissa knappar är där men funkar inte. Ska ta med mina filmrullar också hade jag tänkt. kanske hittar något ställe där jag kan lämna in dom, eller iallafall några av dom. har ingen aning om vad som är på, eller om de är något på. De är så gamla att de kanske är försent. hoppas inte. För det borde vara en hel del bilder där som jag vill ha kvar. men egentligen, hur kan jag vilja ha kvar något jag inte sett eller märkt att jag saknar? Men så som de är nu är bara jobbigt. Bättre att veta att de inte finns något kvar. har 7 rullar. Så om jag kan lämna in 3 eller 4 så kan jag ta de andra sen. Beror på vad det kostar.
Har valdigt inspiration att scrappa lite också. Ska bara städa upp lägenheten först så jag kan slappna av sen. Är ju ledig i helgen så det är mycket att göra.

Nu ska jag sätta på en film som jag köpte igår och försöka sova lite.