Jag vet hur jag kan vara ibland.
Klängig, påfrestande, jobbig, pratig, flamsig, oseriös...
Jag skulle egentligen vilja vara: spännande, generös, hemlig, flirtig, underbar, passionerad, sofistikerad o.s.v.

Därför behöver jag ibland stoppa mig själv och ta ett par steg tillbaka och börja om.
Man skulle kunna kalla de ett spel. Jag har vänner som tycker de och som spelar spelet hela tiden mot alla. Och dessutom jävligt bra.
Jag tycker det är konstigt och det kan kännas en aning falskt. Men ibland kanske man måste spela lite för att kunna vinna lite?
Ibland ska jag kanske backa lite innan jag kväver någon.
Göra att de kommer till mig istället för att jag ALLTID kommer till dom.
Men min fasa är att när jag backar fast allt jag vill är att springa framåt så kanske de inte är någon som jagar mig. Ingen som saknar mina telefonsamtal och fina ord. Att jag istället för att bli saknad och sedd bara glöms bort och försvinner.

Men den risken får jag väl ta.
Och hoppas på att kanske någon tar ett steg framåt om jag backar.