Berättade nyss för Peter att ja kommer upp nästa vecka. =) Måste ju varna honom så han hinner städa sitt rum..
Förra gången ja va uppe hade vi inte särskilt mycket tid att träffas på. Och vi kommer inte ha så mycket denna gången heller, för vi kommer inte vara uppe särskilt länge. Från måndag till lördag bara. Men ja ska se till att ja har minst en kväll ledig för honom. Så får vi se vad vi hittar på.

Vi känner varandra väldigt bra (eller kände, för vi har inte haft särskilt mycket kontakt de senaste året) men de blir alltid lite spänt och blygt mellan oss i början när vi ses. Speciellt han, för han är lite blyg. Går ju så klart över rätt snabbt också.

Hihi.. Jag börjar få lite Stockholms känslor. Det känns alltid på ett speciellt sätt när jag är där uppe.
Går inte att förklara, men det är något som ändras.
Det börjar som ett svagt pirr i magen när vi kör förbi gränna och som sen blir till fjärilar när vi kört förbi alla köpingar. Och jag minns sen tydligen doften som finns i tunnelbanan. Jag älskar den doften. Och jag minns Zapata. Min favorit affär, som ligger på söder. Och jag ser drottninggatan framför mig, folket, turisterna, trängseln. Och någonstans bakom mig, framför mig, brevid mig så hör ja alla tala riktig jävla stockholmska. Den värsta sorten. Men det är underbart. Och jag ändrar min egen dialekt lite. Lite för att passa in och vara en av dom, lite för att de faktiskt ska fatta vad jag säger och lite omedvetet. Men när ja pratar med någon här hemma så gör de mig direkt medveten om de. Och jag älskar det.