Fan vad jag hatar allt ibland. Satt nyss och skrev ett långt, väldigt djupt och eftertänktsamt inlägg om Taizé. Med mina upplevelser därifrån. Folket, vattenkriget, solen, mässandet i templet, hettan, dålig mat och sena kvällar. Men sen på något vis så råkar jag radera allt. Det är så tröttsamt. Så jag ger upp och visar bara upp ett vidoklipp därifrån som inte i närheten kunde säga samma saker som mina ord. Men det ger en känsla av hur det var där. FAN!

På klippet ser man ljuset vandra. Det var ett av mina favoritmoment i deras gudstjänster. Kanske det enda. Och mässandet. Mässandet är underskattat. Sitter man på golvet i en ganska liten lokal men proppfull med främlingar och alla mässar fram samma 2 rader om och om igen i kanske en kvart. Då inser man att man är ganska liten men att man är en del i något så mycket större än en själv.