Ibland så kan jag bara garva åt mig själv. Jag försätter mig i situationer jag inte har en aning om hur jag kom dit. Eller vad jag gör där.
Ibland är jag för naiv och förstår inte bättre. Blir 15 igen. Osäker, påträngande, klängig.
Och ibland är jag avvisande, irriterande och väldigt ointresserad.
Men det är inte så att jag är avvisande när jag har en anledning att vara de eller påträngande när det passar (om det nu någonsin passar). Det slår alltid fel.
Jag missbedömmer folk och situationer så fel ibland och allt jag önskar är att folk bara är uppriktiga mot mig. Säger var vi står. Inga lekar, inget dolt. Öppet och klart. Är det verkligen så svårt?
För då skulle jag slippa vissa konstiga känslor och situationer.
Så därför garvar jag åt mig själv och hoppas att jag inte gjort bort mig för mycket denna gången. Och hoppas på att jag ser det direkt nästa gång. Men förmodligen inte.
För även om jag gärna vill vara oberoende och självsäker i alla lägen så är jag fortfarande jävligt naiv. Tror de folk säger till mig för varför skulle de ha en anledning att ljuga? Varför skulle de ha som mål att vilseleda mig, leka med mig? Vad får de ut av det?

Så därför garvar jag åt mig själv, för lite självironi är det ju klart att man måste ha. Speciellt i mitt liv.