Once and again, and again, and again

När jag kom ner till tidningarna så var Hetingen där, helt ensam. Det hade tydligen blivit något fel på bilen han skulle köra så han var väldigt försenad. Men trotts det så verkade han inte stressa därifrån..=)
Han måste ju se rakt igenom mig. Lilla mig.

Jag blir nervös i hans närhet. Men känner mig samtidigt trygg.
Iallafall.. han är inte som de andra bönderna där nere.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0