Idag är det min födelsedag.
Jag blir 23. Vad de nu ska vara bra för. Det är inte så att jag har problem med att bli äldre, tvärtom. Men alla de här åren tills jag kommer dit jag ska, jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dom.
Ja, jag vet. "Livet händer medans du är upptagen med att göra planer" eller vad de nu brukar vara. Men jag hoppar gärna fram lite. Hoppar över åren då jag ska "finns mig själv".
För de känns som om jag väntar på något, väntar på framtiden. Och jag tycker inte om att vänta. Allt jag sysselsätter mig själv med är tidsfördriv. Kanske underbart tidsfördriv, men ändå bara tidsfördriv.
Och ja, jag kan analysera mig själv. Kanske har jag inställningen att allt är tidsfördriv för att skydda mig själv, för att inte bli för fast vid något som jag ändå inte tror kommer hålla. Eller vet inte kommer hålla. Jag vill kanske att det ska hålla, men jag vet bättre. Därför går jag in med inställningen att det bara är tidsfördriv tills mitt riktiga liv börjar.

Haha.. ja, jag hör hur det låter. Men är det inte så då?
För jag förtjänar att älska och bli älskad tillbaka. Och jag tror att jag en dag kommer ha de, jag vill bara hoppa över tiden tills jag har de. Så jag kan andas ut och njuta. Höll på att skriva tills jag är nöjd, men de kommer jag nog aldrig bli. Tror inte att någon någonsin är nöjd. Det finns alltid något mer.
Och det är kanske de som gör att människor fortsätter att leva. En strävan efter mer. För fan vad tråkigt de skulle vara att komma på mitt i allt att jaha, nu blir de inte bättre än såhär. Från och med nu kan det bara bli sämre. Vad skulle man göra då? Man kan inte frysa ögonblick (jag har testat).
Nä, det är nog hälsosamt att vilja ha mer i livet också. Lite grann. Lagom är ordet såklart. Vad vore svenskarna utan vårt underbara ord lagom?