Den ena av "kärringarna" som jag jobbar med har börjat att bli så dryg. Hon har väl egentligen varit det länge. Men den senaste tiden har det blivit värre. Hon kan upprepa saker man precis har sagt, och säga de som "hennes". Samma ord, samma betoning. Rakt av kopierat de man sa. Varför liksom? Och ibland så kan hon ställa en fråga som någon nyss hade ställt och då får den personen svara igen på samma fråga. Det verkar inte ens som om hon fattar att hon gör det. Sen är hon överdrivet bra på att avbryta en mitt i en mening för att börja prata om något helt annat som har hänt henne. Ok ej att jag inte alltid häver ur mig de mest intressanta sakerna men vad fan är fel på henne?
I förrgår skulle jag berätta om min lilla jag-såg-ett-inbrott.och-ringde-polisen berättelse och när jag precis nästan hade börjat så avbryter hon mig med att fråga om jag ringde polisen, eller rättare sagt:
-"Du ringde väl polisen?" Med en ton som säger typ. Jag tror du är dum i huvudet, så jag måste fråga detta.
Och då hade jag inte ens kommit till den biten då jag skulle berätta om samtalet till polisen. Jag var bara vid inbrottet. Så hon förstörde min historia. Då blev jag en aning irriterad på henne och svarade väl henne ganska surt. Men jag orkar inte bry mig.
Hon är även sån som kan förklara de mest självklara sakerna för en, precis som om detta måste du veta. Och det kan t.o.m vara sånna saker som jag berättat för henne 5 min tidigare. Dessutom är jag ganska bra på mitt jobb. Eller nä, jag är grym där inne och behöver inte få alla självklara saker förklarat för mig. Sånt som alla vet. Sånt som alla vet att jag kan. För jag har ju jobbar där snart ett år med samma vårdtagare och kan dom ganska bra. Så vem är hon som ska komma och berätta saker för mig om någon vårdtagare som hon inte har, som hon inte träffar, som jag träffar varje gång jag jobbar, som jag känner, som jag kan allt med. Ahhhh....Kanske en aning jobbigt att följa med nu. Men jag är jävligt irriterad på henne.
Hon är så osäker och irriterande. Det konstiga är att kärringen är 65 år och faktiskt borde växa upp. Borde sluta lägga sig i och sluta vara så jävla osäker. Om man inte har lyckats bli det när man är 65 så är det ju något fel på en.
Sen har jag faktiskt tänkt på att det kanske är en sån sak som kommer med åldern. Att man slutar lyssna på andra, börjar att avbryta  och upprepa saker. Kanske börjar hon att bli senil? Men då är det väl fan dax att sluta jobba och kanske själv skaffa en liten hemtjänst som kommer hem till henne och proppar i henne tabletter i tid och otid.


Sen finns det en som nästan är likadan. Men hon är ung. Eller runt 25-30 iallafall. Lika osäker och omogen. Upprepar saker som nyss har sagts och kommenterar saker hon inte har en aning om. Förmodligen hittar hon på saker att säga som inte är sanna också. För hennes historier ändras från varje gång hon berättar dom. Och hon berättar dom mer än en gång. Samma sak, igen, för samma människor. Hon hade läst någon bok om en brandman och så berättade hon om det. Men hon fick kanske inte så mycket uppmärksamhet som hon skulle velat fått för det för efter någon minut så berättade hon om boken igen. Samma sak, samma ord. Dessutom lät de som om hon ville ha beröm för att hon läste den.
Jag blir galen på dom.

Jag är absolut inte perfekt själv. Jag vet att ibland säger jag saker som jag inte tänkt igenom alls och det kommer ut helt fel och ibland säger jag saker som låter jätte kul i mitt huvud som när jag säger de högt låter de skit skumt.
Men jag har ofta något intressant att prata om, något som inte handlar om jobbet.
För deras jävla kärringsnack går runt runt runt. jobb jobb jobb. Har de inte något annat att göra? De är även de här kärringarna som längtade tillbaka till jobbet och tyckte att det var skönt att börja jobba igen. Suck. Och de har jobbar där, på samma ställe i typ 30 år. Fy fan, hoppas jag aldrig blir sån. Och om jag börjar att bli det hoppas jag att någon säger de till mig.

Tur att jag har Louise så att jag kan hålla mig någorlunda lugn och inte får ett anfall av irritation på dom.