Jag har en ganska ny liten tant på min runda som har blivit lite av en favorit.
Förra veckan när jag kom dit var hon jätte gullig. och när jag hade kommit in och så sa hon:

- Hur går det med kärleken?
Jag bara log och sa att jag inte hade pojkvän.
- Inte?!? Du som är så söt. Det trodde jag.
Jag bara fortsatte att le..=)

Sen idag så hade jag lite mer tid än vad jag brukar att ha så jag visste att jag kunde stanna lite extra länge.

 - Svart är din färg va?
- Ja, det är väl så. (helt svartklädd)
- Jag har en sak till dig.

Och så plockar hon fram en jättefin svart sjal, eller sjal är det inte. Om man tänker en poncho som är öppen där fram men ändå inte riktigt. Iallfall så har en ett ryggstycke och sen på framsidan så hänger det som en sjal/halsduk ner på sidorna. Långt ner. Så kan man antingen ha den öppen eller ta den runt sig om man fryser. Jätte fin va den och den va så JAG på något sätt.

- Får jag den?
- Ja, jag köpte den för ett tag sen men den funkar inte så bra på mig så då tänkte jag på dig.
- Va? oj, tack så mycket och så ger jag henne en kram.

Det var inte förrän senare jag kom på att vi egentligen inte får ta emot saker som har ett värde på mer än 50kr eller nåt. Så jag mötte upp Anki och Louise och frågade vad de tyckte. Anki har jobbar där jätte länge och hon sa utan tvekan att det är väl klart jag får ta emot den. Då blev jag glad.=)
Så nu har jag bestämt att jag ska ha den på mig på lördag när vi ska ut.

Jobbet känns lättare nu. Har gjort de någon vecka. Kanske är de för att jag vet om att jag snart kommer att sluta eller så är de för att jag varit så uppåt den senaste tiden. Allt känns lättare, bättre.
Det är dagar som denna som gör att man tvekar på om man verkligen ska sluta. När man känner och märker att man är omtyckt och bra på de man gör.