Hur jag vill ha dom
Jobbade med Rebecka idag. Det kändes faktiskt bra. Vi kommer nog komma överrens, nu.
Men min förkylning blir bara värre och värre. Har börjat att hosta nu också. Om det inte var för att det var så mycket jag var tvungen att göra denna helgen och att jag vet att de blir så mycket problem på jobbet så skulle jag sjukanmält mig oh bara stannat hemma i min säng. Tittat på skräckfilmer och ha seriemaraton. Ätit ostmacka och soppa och druckit varm choklad. Och såklart massa vitlök. har ju faktiskt köpt hem de nu. Men de får vänta tills efter helgen. Är jag inte frisk då så måste jag nog sjukanmäla mig. För det vill inte gå över och det blir bara värre och värre.
Det var en "ny" kille på jobbet idag. Han kom från bemanningen och hoppade in för de va någon sjuk. Lite skum var han. Tystlåten, och på de sättet att man knappt hörde när han pratade men han tittade på en som om han verkligen var intresserad av vad man sa. Han sökte ens blick på ett ganska scarry sätt. Och av någon anledning så ville jag inte hålla ögonkontakt med honom. Något jag annars är ganska svag för. Blickar.
Men inte med honom. Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att det inte var så intensiv blick som man förväntade sig efter att han sökt upp den. man blev besviken. Eller så va de vibbarna av psyko han gan en. Jag vet inte riktigt. På håll var han nästan snygg. Men inte alls min typ.
Vad är min typ?
Johan sa att jag inte hade någon. Men jooho, det har jag.
Och när han smet in i sovrummet för att visa mig rocken han fått efter sin pappa och tog på den och kom ut. Lång svart rock, halvlångt rufsigt hår som stod rakt upp och en väldigt bakis stil så visste jag precis vad min typ var.
Och han gjorde mig så generad att jag knappt kunde titta på honom. Nä, jag kunde inte titta på honom. Jag vände bort ansiktet och tittade mellan fingrarna. När fan blev han så snygg?!?!
Men jag vet precis vad min typ är. Jag möter sånna killar dagligen.
Sen att alla mina pojkvänner varit olika typer spelar ju ingen roll.
Hade jag verkligen fått vad jag vill ha. Min typ. Så hade jag aldrig släppt honom. Kanske är de därför jag söker mig till andra som verkligen inte är i närheten av min typ så jag slipper behålla honom för evigt..?
För blonda, idiotiska puckon kommer aldrig att tända mig så som min "typ" gör.
I want them dangerous, black and wrong..
Men min förkylning blir bara värre och värre. Har börjat att hosta nu också. Om det inte var för att det var så mycket jag var tvungen att göra denna helgen och att jag vet att de blir så mycket problem på jobbet så skulle jag sjukanmält mig oh bara stannat hemma i min säng. Tittat på skräckfilmer och ha seriemaraton. Ätit ostmacka och soppa och druckit varm choklad. Och såklart massa vitlök. har ju faktiskt köpt hem de nu. Men de får vänta tills efter helgen. Är jag inte frisk då så måste jag nog sjukanmäla mig. För det vill inte gå över och det blir bara värre och värre.
Det var en "ny" kille på jobbet idag. Han kom från bemanningen och hoppade in för de va någon sjuk. Lite skum var han. Tystlåten, och på de sättet att man knappt hörde när han pratade men han tittade på en som om han verkligen var intresserad av vad man sa. Han sökte ens blick på ett ganska scarry sätt. Och av någon anledning så ville jag inte hålla ögonkontakt med honom. Något jag annars är ganska svag för. Blickar.
Men inte med honom. Jag vet inte riktigt varför. Kanske för att det inte var så intensiv blick som man förväntade sig efter att han sökt upp den. man blev besviken. Eller så va de vibbarna av psyko han gan en. Jag vet inte riktigt. På håll var han nästan snygg. Men inte alls min typ.
Vad är min typ?
Johan sa att jag inte hade någon. Men jooho, det har jag.
Och när han smet in i sovrummet för att visa mig rocken han fått efter sin pappa och tog på den och kom ut. Lång svart rock, halvlångt rufsigt hår som stod rakt upp och en väldigt bakis stil så visste jag precis vad min typ var.
Och han gjorde mig så generad att jag knappt kunde titta på honom. Nä, jag kunde inte titta på honom. Jag vände bort ansiktet och tittade mellan fingrarna. När fan blev han så snygg?!?!
Men jag vet precis vad min typ är. Jag möter sånna killar dagligen.
Sen att alla mina pojkvänner varit olika typer spelar ju ingen roll.
Hade jag verkligen fått vad jag vill ha. Min typ. Så hade jag aldrig släppt honom. Kanske är de därför jag söker mig till andra som verkligen inte är i närheten av min typ så jag slipper behålla honom för evigt..?
För blonda, idiotiska puckon kommer aldrig att tända mig så som min "typ" gör.
I want them dangerous, black and wrong..
Kommentarer
Postat av: chili
fin blogg!!
Postat av: Anonym
Vill du ha gratis presentkort på H&M, Gina Tricot och JC. Bli medlem på Gratis Kläder, samla poäng och du får presentkort.
Bli medlem genom denna länk och du får 50 startpoäng! :)
http://www.gratisklader.se/Register.asp?r=19316
Trackback