Antonio har varit här och satt in ljudkort i min data. Så nu har ja massa nostalgimusik som jag lyssnar på. Det har varit väldigt handikappat att inte kunnat lyssna på musik med datan. Men de där viruset eller vad det är som jag ville få bort är fortfarande kvar. Vi formaterade inte datan som jag vill utan han laddade ner något program som skulle plocka bort det, men nä. Tydligen inte. Så det är väldigt drygt.
Men kan man vara på dåligt humör när nationalteater hörs ur högtalarna? Så härligt, så många minnen. Det var faktiskt länge sen som jag hörde dom. Tappat bort den där cdn jag hade för länge sen som egentligen var pappas. Kanske har han fått tillbaka den?!?!?
På malmöfestivalen förra året tror jag, så spelade dom faktiskt där. Inte orginalbandet såklart, inte alla. Men det var härligt att se dom, att höra dom. Visst, jag var en av de yngsta som stod där och sjöng med men de va en härlig upplevelse. Det fanns (finns) en som jag speciellt skulle velat dela den med. Men det har hänt något med henne, eller åtminståne med vår relation, något som gör att hon inte hör av sig. Men jag vet att hon mår bra. Hon har precis blivit mamma och hennes liv verkar vara som som hon vill att de ska vara. Jag tror att hon är lycklig. Jag bara saknar henne bland. En sån här kväll hade det varit mysigt att skicka iväg ett litet sms om min nostalgi. Hon hade förstått hur det kändes, för hon är där ibland själv. Hon hade kunnat dela mina minnen.