Jag fick ett konstigt mejl på lunar igår samtidigt som ett ex har gått in på min sida lite då och då men nu 2 dagar i sträck. Ja, jag skulle tagit bort min lunar för länge sen. Jag har lixom i perioder glömt bort att jag har den. Dessutom har jag inte sparat över alla mina gamla dagboksinlägg. Men, jag vill inte bli indragen i det där igen. Jag har lagt det bakom mig och minns de knappt idag. Under den tiden jag var tillsammans med honom så skrev jag väldigt lite dagbok (vanlig, med penna och papper) och jag tror att det var undermedvetet faktiskt. Jag har alltid skrivit massa dagbok. Alla detaljer, allt som hänt och allt jag tänkt på. Så nu fast det har gått 5-6 år så kan jag gå tillbaka och minnas allt som hände. Jag behöver inte ens gå tillbaka och läsa det, jag minns det ändå. För att jag skrev ner de och för att jag vill minnas det. Men med honom skrev jag knappt ner något och idag så minns jag inte så mycket. Har ingen anledning eller vilja att minnas så då glömmer man. Det enda jag minns tydligt och som jag vill minnas var att han var ett kräk, en idiot. Det kommer jag aldrig att glömma och det är de första som jag tänker på när jag väl tänker på honom. Men jag tänker inte på honom. Bara när folk råkar påminna mig eller om jag träffar någon från den tiden. Och Hon, henne tycker jag synd om. Som kanske börjar få upp ögonen om vem han är. Trotts att jag sa det till henne för länge sen. Men bättre sent än aldrig.

Även saker och folk jag träffat efter honom som inte har gjort något särskilt intryck har jag nästan glömt bort. Inte skrivit ner något om dom. Så då är de snart glömda, eller nästan redan.
Satt och skulle berätta om en av dom för en kompis jag inte träffat så mycket den senaste tiden. Och jag hade glömt bort vad han hette.  Till slut kom jag på vad han kallade sig men det tog lång tid innan jag kom på hans riktiga namn. Jätte konstigt. Pelle, Palle, Pontus, Patrik...? Det satt väldigt långt inne och ändå var det inte särskilt länge sen. Men han var inget att minnas så då glömmer jag bort honom.

Den enda som har gjort väldigt stort intryck är H.

Men, det jag försöker säga är att jag gått vidare. Jag minns honom inte för jag vill inte minnas honom. Tycker nu i efterhand att han bara var tidsfördriv som fuckade upp mig ordentligt. Men i och för sig. Hade jag inte träffat honom och han fuckat upp mig så hade jag inte varit den jag är idag. För jag har lärt mig mycket om mig själv efter det. Jag har förändrats p.g.a det. Blivit den jag är idag. Och det är ju bra. Eller så har jag bara mognat.