Det är något som händer på mitt torg. Det står polisbilar. En precis under min franska balkong och ifall jag spottar ut eller övervattnar mina blommor så kommer det hamna på polisbilen under.
Men jag vet inte riktigt vad som är på gång. Det står en här och en på andra sidan torget, vid banken. Och där står även en securitasbil och vakt utanför banken. Det ser lite konstigt ut faktiskt.
Men kanske att de står och gör alkotest. Det såg ut som de höll i en sån där sak som man ska blåsa i.
Kanske alkotest och vaktar någon sorts pengaleverans? På samma gång?

Sen sitter alkisarna på bänken och tjafsar om att polisen är här och att de borde ha annat att göra och att de borde stå någon annanstans och göra sina tester. Tyst pratar de inte heller. Jag har dörren öppen och sitter vid datan och jag hör henne så tydligt att jag skulle kunnat sitta brevid henne. Så man får ju hoppas att poliserna har lite överseende med henne annars kommer de snart be henne hålla käften och kanske bura in henne. HAHA. Då skulle hon nog inte bli så lycklig.

Och den lilla nyfikna skvallertanten som vill veta allt i mig vill gå ut och kanske köra runt torget för att se vad som händer. Det är en konstig känsla. Jag känner mig som en sån som jag verkligen föraktar, sån som jag tycker är så patetisk. Som inte har något liv och spenderar dagarna med att titta ut genom det otvättade fönstret och lägga sig i allt som händer.
Sån har jag snart blivit. Jag har inte gått ut eller kört runt torget. Har inga planer på det heller men tanken kom, och gick.