Har tankar på ifall ja ska åka till Landskrona i veckan. Det är egentligen lite för tidigt tycker ja. Jag brukar inte göra sånt, speciellt inte så här fort men de verkar som om de e det enda sättet att lära känna honom. Och jag tror att jag vill det. Oavsett vad så kan man ju bli kompisar.
Det var iallafall länge sen som jag log och ett bra tag sen som ja hade de där underbara pirret och han får fram både pirr och leende hos mig. Och det är ju bra. Dessutom är han söt, väldigt söt. (För söt för mig?)
Och han bär inte det fördömda namnet.
Och även om han inte frågar så mycket, så skriver han ibland de helt perfekta meningarna. Precis de som man vill läsa, men som man kanske inte riktigt tror på. Kanske inte för att ja tror att han ljuger om de, men för ja tror inte att han vet vem jag är. "vill ha dig"  Är rädd för att allting bara förstörs när vi ses och han inser att jag inte alls är vad han vill ha.
Isåfall, let me down easy, please.

"Nu i tveksamhetens tid
här i frågornas land
ber jag dig komma hit
får jag hålla din hand
får jag luta min panna
mot ditt trygga bröst
vågar jag be dig att stanna
får jag höra din röst"



- Lisa Ekdahl, I tveksamhetens tid