Mellan kl 3 och 4 tankar.

Jag har big plans på att köpa en ny soffa. Jag hatar min. Den är ful och tråkig och oskön och ful. Jag vill ha en STOOOR skön soffa. Typ sån amerikansk. Mamma ska köpa ny soffa nu, den är jätte skön. Men jag har inte de pengarna som hon har att lägga på en soffa så det får bli en billigare variant. Ska kanske åka och titta på en i morgon, den är röd. Kanske kommer skära sig mot mina väggar, men kanske inte. och ifall den gör det så kan ja köpa svart typ och klä in den med det. Bara ja kan kasta ut den jag har snart så löser dig resten sen.


Nu har det gått lång tid sen någon dog. Det har varit ganska tätt med sånt nu i några år. Men nu har det gått över 6 månader sen sist. Det värsta är att jag nästan går och väntar på nästa. Skrämmande. På det sättet är det bra att ja har avskärmat mig från så många. Så jag förhoppningsvis inte är närmast när det händer. men det spelar egentligen ingen roll, jag blir berörd iallafall.
Det var inte för så länge sen som ja kom på igen att jag aldrig igen kommer träffa Svampen. Att ja aldrig kommer sucka när han berättar om alla sina skumma korkade saker han och jocke har haft för sig sen sist.

jag är medveten om att jag oftast går och är öppen, ifall någon vill titta in, speciellt om han vill. Han skulle nog göra allt fär att skrämma mig lite men ja hoppas att ja kommer känna att det är han. Ofta sitter jag i min ensamhet och säger för mig själv att de ska visa sig, men samtidigt som ja sagt det ångrar jag det. Stänger ögonen och tänker nej nej nej nej nej för mig själv och sänder ut det till alla som kanske lyssnar.
jag vet att det inte är bra att leka med det man inte förstår eller behärskar, men ja behöver lite spänning.
Det värsta som kan hända är ju nästan att ja måste ringa det okända o be om hjälp. Nä, där ljög jag. Det kan bli ännu värre. Det är kanske fel person som kommer o hälsar på. Men jag är ganska säker på att de hör mig ibland, när ja pratar med de genom mina tankar. För ja tror att de hör mig. Någon måste ju höra mig. Eller?
men jag skulle vilja ha ett tecken på att någon hör mig. Inget tecken som jag blir rädd för. Ett litet som säger allt, så att jag vet. Det skulle vara trevligt.
Ooh, jag vet inte vad jag babblar om riktigt. Det är väl den tiden på dygnet.Mellan kl 2-4 är jag som mest känslig har jag kommit på. Det är då alla tankar kommer. Det är då jag inbillar mig allt. Det är oxå den tiden som jag sitter ensam i min bil och har för mycket tid över till att bara tänka. Dricka te låten på radio nu. Jag har ingen att dricka te med. Inte för att ja tycker om te. Men med någon annan så kanske jag skulle älska det.
Jag vill faktiskt ha någon att dricka te med mitt i natten.
Så trött så trött..


Puckot Pucko välte ut mjölk över min data idag så vissa knappar på tagentbordet vill inte riktigt funka som jag vill. Nyss var det i-knappen som inte ville funka, men som ni ser så funkar den nu. Det är ju bra för i använder man ganska mycket.

Ska gå ner o fixa med min tvätt nu, den ska torkas.. och sen så väntar jag på att Eve ska ringa. Hon är stark, inte som jag. Jag skulle inte kunna stå imot så som hon gör. Jo, en gång har jag gjort det. Det var svårt, men inte så svårt egentligen. Det gäller bara att veta vad som är viktigast här i livet och inte släppa till för sina impulsiva lustar. För det finns ett liv efter. Då man tänker mer normalt. Men när ljuset är släckt och man är där så är det inte så lätt att säga nej, men jag har sagt nej. Jag sa nej och jag är stolt!!
Väldigt bra ord att avsluta med tycker jag.

..men för att säga det kort. Nä, inget nytt har hänt i mitt liv.