Jag var hos min favorit farfar idag. Inte för att jag har fler men änå. jag tycker om honom väldigt mycket. han är alltid glad, klagar sällan och han är kreativ. Bakar, bygger, gör troll och massa andra små saker som han snickrar ihopa i sin lilla verkstad i källaren. han är bra på bilar också och idag så bytte pappa lite saker på min bil men de blev inte bättre så han och farfar satt och hade massa teorier om vad det är som låter på min bil. Eller massa är inte sant. få teorier men de va väldigt bra teorier. Tror jag. jag kan ingenting om bilar så jag litar fullt på dom.
Min farmor bor inte hemma längre. Hon bor på hem. Hon börjar att bli dement. Alla tycker att vi ska åka och hälsa på henne hela tiden. Men jag tycker att det är jobbigt. Nu jobbar jag med äldre och se sin farmor sån är inte kul. När hon dör vill jag hellre minnas henne så som hon va förr. För hon va en kul, snäll liten tant en gång i tiden.
Även om man inte riktigt får ha någon favorit så har jag alltid tyckt mer om min farfar. Han och jag är mer lika. kreativa, glada, snälla..
jag kan inte riktigt säga att jag och min farmor har haft någon speciell relation. och nu när hon är sjuk och bara blir sjukare så känns de såklart ledsamt men jag är berädd på att hon snart kommer att dö. Alla är det.
Men kan man egentligen vara berädd på en sån sak??
Efter detta året tror inte jag det riktigt. Om jaghar problem med att fatta att de som faktiskt har dött är borta så kan jag nog inte förberädda mig på att de som lever inte kommer finnas för evigt.

Ahhh...Ville iallafall säga att jag tycker om min farfar och när han kramar en så kramar han en verkligen.

ps. jag fick hemma lagad äppelkaka av honom. mums. ds