Jag har en bekännelse att göra. Det är svårt att brätta och jag skämdes bara jag tänkte tanken. Men nu är det faktiskt gjort.
För många många år sen när BSB och Spice Girls var The it, så föraktade jag dom båda och alla liknande band. Självklart kunde jag som alla andra, alla texter och melodierna sprang omkring som terrorister i huvudet på mig. Min granne försökte få mig att "bli kär" i Nick i BSB, bara för att hon typ var de. Jag fattade aldrig riktigt poängen eller så. Kanske var jag lite för ung för att få idolfeber eller så ligger det inte riktigt för mig att bli sådär löjligt löjlig över kändisar eller artister. Den enda som ja känner att jag skulle spåra ur genom att träffa är john travolta, men jag tror inte att jag skulle kunna stå och skrika eller börja gråta ifall jag råkar träffa på honom. Men jag skulle tycka att det var väldigt häftigt att träffa honom.
Men.. tillbaka till min bekännelse. Jag har fixat Spice Girls skiva. The best of Spice girls. Fattar ni hur pinsamt det är och jag fattar inte att jag inte kan hålla tyst om det. Det förvånar mig kanske så mycket att jag måste berätta för alla så jag börjar att fatta det sen. Men jag hade en av deras jävla låtar på huvudet hela jävla tiden, jag menar i månader så jag var bara tvungen att höra den och förhoppningsvis så slipper jag den i mitt huvud nu.
Men sjukt pinsamt är det..