Sometimes I get so weird. I even freak myself out, I laugh myself to sleep It´s my lullaby

Kom till jobbet idag. Parkerade bilen och gick mot entren så såg jag honom.
HAN som tog mig med storm i min fantasi, för länge länge sen en annan kall dag.
Då med sin långa svarta fladdrande rock. Precis som i scenen i face off när Nicolas Cage går ur bilen och rocken flyger i bakgrunden. Såklart i slowmotion. 
Den scenen är fastbränt i mitt minne. Och så såg han ut för länge sen. Men idag hade han ingen rock. Inget slowmotion. Han hade mobilen tryckt till örat och såg väldigt upptagen ut. Inte ens när jag försökte slänga med mitt lockiga hår så tittade han åt mitt håll. Han hade tuppkam, 2 st. Brevid varandra på huvudet. I vanliga fall skulle jag tyckt att det var lite coolt, men idag fnös jag bara åt det. Jävla fjolla. Fatta hur länge han måste ha stått framför spegeln för att lyckas med det. 
Och så snabbt förlorade han sin fantasi-status.

Ja, jag vet att jag dömmer folk väldigt fort.
Men hallå? Jag slängde faktiskt med mitt hår! =)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0