Den senaste veckan har ja haft en konstig känsla. Jag har velat något som ja aldrig riktigt har tänkt på att göra förut.
Att röka, ta en cigg.
Aldrig, inte ens när "alla" rökte på högstadiet och gymnasiet. Jag har aldrig kännt mig frestad att testa. Aldrig hallit för  grupptrycket. Men när jag var påbäg in till Lund på min första jobb dag, sådär lagom stressad så kände jag när jag kom fram och hade typ 5 min innan ja började att ja ville ta en cigg. Där i min ensamhet så kände jag för att ta en cigg. Skit konstig känsla.
Jag vet inte om det är något behov jag börjar få att ha något sorts beroende. Något att fylla ut mitt tomma liv med. Inte för att röka eller några andra droger skulle göra det mer meningsfullt men det känns som om ja behöver någon sorts hobby. Inte för att ja tycker att droger är en hobby. Och jag menar verkligen inte att ja har planer på att börja ta droger eller börja röka eller något annat. Men det är en känsla som ja inte riktigt har kunnat skaka av mig. Kanske har ja som passiv rökare blivit beroende. Och att det är de som gör att ja känner de här behovet. Det är inte starkt, bara en känsla ja får ibland.

Annars så börjar allt lösa sig. Mitt jobb på tidningarna har blivit förlängt till typ i mitten på december och mitt nya jobb gör att ja känner mig bra. Att jag gör en bra sak. Dessutom så cyklar ja runt så ja får lite motion också. Jag har redan börjat märka att ja kan cykla längre nu än första dagen utan att dö. Så det går framåt. Det är fortfarande jobbigt i den låååånga sluttande backen men inte som innan.
Dessutom så sa Cecilia att de hade berömt mig när hon kom till jobbet idag. Det var väldigt skönt att höra. och jag hann klart med alla som ja skulle ta igår innan jag slutade.


Nu ska ja sticka ner till Preem och börja jobba.