Don´t fucking mess whit me

Idag på jobbet i Lund dök de upp en gammal bekant till mig. Vi har nog inte träffats på 3-4år. Kan inte riktigt säga att vi var kompisar, men man blir ju lite glad när man träffar på folk man känt innan. Även om de bara är en bekant. Så jag gick ju fram och krama om henne, frågade vad hon gjorde där och lite så. Hon hade tydligen gått brevid och ska komma och jobba lite då och då från bemanningen. Sen började hon ställa frågor. Var jag bodde, om jag bodde hemma eller själv, vad jag mer hade för jobb. Tillslut blev den snabba uppdateringen som man brukar ha till ett förhör och jag kände riktigt hur hon granskade mig. Frågade ut mig på sånt som hon sen kan berätta för honom. Det blev nästan obehagligt. Och då kom de tillbaka. Vad hon är för person och varför jag aldrig riktigt var kompis med henne.
(Träffade mitt Idiot-ex genom henne)
Därför hade jag sen under hela tiden jag jobbade en obehaglig känsla som inte riktigt ville försvinna.

Sen fortsatte dagen att bli värre och värre.
När jag hade varit hemma ett tag så får jag ett meddelande att någon har ringt mig. Jag har inte numret och jag ringer upp. För vem vill mig något 1.30 på natten och vad vill de? de måste ju vara något viktigt.
Men det var Sandra.
Henne har jag inte snackat med på säkert 1 år. Jag umgicks mycket med henne precis när jag flyttat till Hörby. Men hon flippade ut mer och mer och jag orkade inte se på när hon bara förstörde sig själv. Sen blev de också mer och mer så att hon bara hörde av sig när hon ville ha något. Och tillsist sa jag nej. Jag ville inte hjälpa henne. Hon blev sur och vid de laget hade hon nästan slutat att be mig, mer bara räknat med det.
Efter de har vi inte snackat. Träffat på varandra på byn, hälsat lite.
Tills i natt.
Och hon hinner nästan knappt fråga hur jag mår innan hon ber om en tjänst.
Jag lyssnar på henne ett tag innan jag frågar henne om hon fattar vad hon håller på med.
Att hon ringer upp mig mitt i natten utan att veta om jag fortfarande jobbar natt eller om jag ens lever. Efter nästan 1 år, och frågar om en tjänst, direkt.
Jag blev sur. Nä, jag blev förbannad.
Jag blir sällan sån och jag brukar alltid ställa upp. Men jag är så trött på det. Från henne och från alla andra. Och att hon bara vågade fråga mig, ofattbart.
Sen mumlar hon något om att jag inte var den första hon tänkte på och att de inte var så viktigt. Sen la vi på.
Nähe? Så hon ringer och ber mig om en tjänst mitt i natten efter att inte hört av sig på ett år och sen va de inte så viktig sak hon behövde hjälp med.
Jag hade förväntat mig att det var liv och död. Att de inte fanns någon annan utväg innan hon ringer och frågade mig.

Och sen var det dax för mig att sticka ner till tidningarna. Var väldigt okoncentrerad på i stortsätt hela rundan men ändå lyckades jag få ut alla Land direkt. Ibland missar jag någon och måste tänka efter i huvudet var jag glömt den och sen köra tillbaka. Men inte i natt. Trodde att jag skulle ha flera stycken över.
För efter min irriterande dag hade jag mycket att bearbeta.
Ville bara att den här dagen skulle ta slut.


Nu har jag fått ur mig det. Hoppas jag kan sova nu.
För i morgon är det fredag och jag är ledig hela helgen och jag ska göra cupcakes. =)
Så jag ser fram emot det om jag nu kan släppa alla irriterande tankar och lämna de bakom mig.


Kommentarer
Postat av: J O N N A

Men gud.. Att bara höra av sig sådär efter ett år.. Herregud.. Jaja, man blir lika förvånad varje gång; det finns folk till allt.. :S

2008-11-07 @ 10:35:58
URL: http://thisney.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0