Jag är uppe, vaken och halvt om halvt påklädd.
Ska snart ta på mig de sista och köra iväg till de nya jobbet.

Men....=)
jag ringde nyss min chef på tidningarna. Sov alldeles för länge igår och jag trodde att jag skulle komma till telefonsvararen och hade tänkt lämna ett meddelande om att hon skulle ringa upp mig. Men hon svarade, vilket var mycket bättre.
Hon är verkligen trevlig, jag gillar henne.
Så först berättar jag om mitt nya numer och om att Johan, även Linas bror är lite intresserad av att köra lite tidningar.
Sen frågar jag henne om hon har hört något om i helgen.
Hon hör alltid lite om helgen men när jag började berätta så hade hon inte hört någonting om det. Så jag berättar vad som har hänt.
Hon skulle inte visa för mig om hon blev arg men jag hörde på henne ändå. Hon tycker att jag gjorde helt rätt att ringa henne och förstår precis problemet, för hon är medveten om att det går åt mer tidningar än vad det ska och att de håller på och räkna på det där inne nu.
Först säger hon att hon inte kommer göra något nu direkt, att hon kan vara lite diskret för att inte alla ska veta att jag har ringt henne. Men jag sa att de va OK. Att de nog förstår de ändå och att jag inte bryr mig om ifall de vet de.
Bra, sa hon och sa att hon då skulle vilja ringa upp honom direkt och höra vad han håller på med. Inga problem för mig.
(kan det bli värre??)
Så hon skulle ta tag i det och sa att jag inte skulle stå ut med det och att det var jag som hade gjort rätt.

Fan vad skönt det kändes att hon sa de. Att hon tog ställning och att hon förstod så bra.
Det är därför hon är en så bra chef.
Så nu känns allting rätt OK igen. Har haft en tung ångest över allt detta skit men nu känns de som om det håller på att försvinna. Ja, jag känner verkligen hur ångesten släpper och rinner av mig.

Hoppas jag slipper mer problem. Nu vet jag vad som gäller och nu kommer jag göra så i fortsättningen. Oavsett vad någon säger till mig.


Det känns lätt att andas igen