Blev bjuden på mat hos Jocke. Har inte varit hos honom sen han flyttade från lägenheten till radhuset. Men det var mysigt och efter han gjort klart alla sina renoveringar så kommer det vara jätte mysigt och på något sätt väldigt mycket Jocke.
Blev lite avensjuk. Jag vill också ha det större. Ett litet hus eller en liten stuga. inte ett radhus som han har men något liknande. Får skaffa det när mina jobb är mer stabila.
Det var länge sen jag träffade någon av de där. Jag tycker det känns jätte konstigt att inte Svampen är med längre och den känslan är så tydlig när man träffar dom. Men det var kul. Kändes bra att träffa Jocke igen.

Sen hängde Johan med mig hem. Egentligen hade han tänk sova här men med min dygnsrytm så var det bäst att han sov hemma. Även fast min nya soffa är jävligt bekväm.
Men han kom, slängde sig i soffan och där satt vi och bara snackade. Väldigt avslappnat och det var väldigt skönt att det inte kändes konstigt eller jobbigt. Det kändes som vanligt. Mycket har ändrats men mycket är fortfarande desamma. Men han är en tönt. Tydligen har han alltid varit det men jag har aldrig sett de innan. Det har väl inte passat in i min bild av honom så då har jag valt att inte se det helt enkelt. Men nu ser jag det. =)

Kändes faktiskt jävligt bra att träffa honom igen. Min vän med det fördömda namnet, Johan.

Vi kom in på saker som hänt för många många år sedan. Saker jag skämms över väldigt mycket, saker jag inte fattade att jag gjorde. Jag hade inget perspektiv. Men det har jag nu och det känns inte som om det var jag som gjorde de där sakerna. Att någon annan gjort det och sen berättat vidare till mig. Men jag var arg och sårad, då gör och säger man saker man egentligen kanske inte står för.
Men det är gjort och det är bara att släppa. Lära sig av så nästa gång jag hamnar i den situationen så kanske jag gör annorlunda. Men förmodligen inte. Man tänker inte så när man väl är där. Dessutom är det lite kul att hämnas.

Johan hade dessutom träffat (eller sett är nog ett bättre ord)  Herr Moppe. I Höör, det var lite kul. Han hade inte förändrats. Men det trodde man väl inte att han skulle göra heller..? Men nu känns han lite för nära. I några år har han varit borta och nu är han nära. Så nära att jag skulle kunna spring på honom i byn. Lite läskig tanke. Men samtidigt en väldigt spännande tanke.
Äsch, jag skulle förmodligen bara gömma mig om jag skulle råka se honom.