"Mina minnen kommer och går
Några bleknar för varje år
Andra känns så starka som om allt var igår
Mina minnen är det jag har
Och alla frågor utan nåt svar
De som du lämna till det barn jag då var"

Jag har börjat kopiera mina dagboksinlägg från min lunar. Det är de jag ska göra innan jag kan ta bort den. Ett tag tänkte jag bara ta bort den utan att kopiera över dom men det är så mycket som jag har skrivit om där. Även om de inte säger andra särskil mycket så minns jag hur jag kände mig när jag skrev just det. Vem jag menade o.s.v. Så de där orden betyder gansak mycket för mig. Även om de är massa tjaffs och i början så va de massa fjortis skriverier så var det ändå jag då. Så jag skrev och kände då var ju just hur det var då. Och tydligen så var jag väldigt fjortis då även om jag egentligen aldrig tyckte det då. Men nu i efterhand så måste jag nog erkänna att även jag också var fjortis. Jobbigt att erkänna men så var de nog. Läste ett där de nästan inte kände igen mig. De kändes knappt att det var jag, samtidigt som de kändes väldigt mycket jag. Svårt att förklara. Testa att läsa ett 5-6 år gammalt dagboksinlägg själva så får ni se. Det var också väldigt skönt, för jag insåg hur mycket jag har förändrats. Även om jag vetat att jag har förändrats så var de skönt att ha svart på vitt på något sätt. Men fan va snabbt tiden har gått. För de känslorna jag hade då kommer ibland tillbaka till mig. De gör sig fortf påminda.
Jag tror att de är inte förrän efteråt man kan veta om de va kärlek, på riktigt. Om man ca 5 år senare fortf kan känna de där lycko pirret och ifall man är helt säker på att ifall man skulle få en andra chans så skulle man tagit den direkt. Det spelar ingen roll hur man förändras eller var man är i livet. Kommer chansen så tar man den. Det är väl då de va kärlek? På riktigt? Eller är de så att man "är kär i kärleken" så mycket att man inbillar sig att de där känslorna fortf finns efter så många år? För att man på något sätt vill att de ska finnas för att de är sött.

Nu känns de som om jag svamlar lite. Men det är säkert någon som förstår vad jag menar. Eller inte, för imorgon när jag sovit så kanske jag inte själv förstår vad jag försöker få fram.