Den senaste tiden har de blivit värre. Jag är så trött på allt.
Jag är trött på att vara ensam, samtidigt som jag trivs med det och har inga planer på att nöja mig med någon mindre än den jag verkligen vill ha. Jag vet inte vem han är, men någonstans måste de väl finnas någon som jag kan se mig själv tillsammans med länge. Som jag inte kommer tröttna så lätt på eller dömma direkt?
Jag har inga romantiska tankar om den "rätta" och egentligen handlar inget av detta om att jag känner mig ensam. Utan det handlar om att jag vill förändra så mycket i mitt liv. Jag vill känna mig lycklig. Jag kan inte riktigt minnas någongång då jag känt total, fullkomlig lycka.
Visst har jag intalat mig några gånger i mitt liv att nu är jag väl lycklig, eller att Då var jag väl lycklig. Men var jag? Eller försökte jag ljuga för mig själv bara för att jag tycker att det är så tragiskt att jag inte riktigt har känt den sorten lycka som jag vill känna? Varför ska jag nöja mig med lite lycklig när jag vill bli jätte lycklig..?

För jag har nöjt mig med så mycket genom året.
Trott att jag inte kan få bättre, inte är värd bättre. Men det är jag. Jag är värd allt!

Den senaste tiden har jag varit så nära bristningsgränsen och jag har gått över några gånger. Oftast i min ensamhet men jag kunde inte hålla tillbaka när jag var hos pappa., eller nu.
Speciellt ikväll. Vad fan är fel på mig?
Dagen började så bra. Jag skulle till jobbet, men jag var ganska pigg och de kändes inte lika tungt som igår.

Tittade på en film nyss. Visste att den skulle vara sorglig och romantisk, men de stod på den att den var en sån där "feelgood" film. BULLSHIT!!!!!
Inget jävla feelgood i den.
Bara massa fucking sorg.
Och jag är så trött på sorg..!


Därför så efter ikväll är det slut med sånt.
I morgon är den första dagen i mitt liv och jag ska fan bli lycklig.
Jag ska laga mig själv, för jag är trött på att vara förstörd. Jag var inte sån innan.

I was miss little happy in high school, I miss that girl.

Vet inte varför jag började skriva på engelska, men vissa sker låter bättre på engelska och jag har kommit på mig själv att jag ibland sitter och tänker in english.

Jag hade hoppats på att min vän skulle vara på msn, men de var han inte. Men nu har jag fått ur mig lite frustration och jag mår bättre. Mycket bättre faktiskt.
Konstigt hur ord kan läka en..