Idag på ICA träffade jag en gammal...kompis? Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla honom. För egentligen känner vi varandra inte särskilt bra. Kanske är de p.g.a den där gångn för länge länge sen på jägers när jag slängde mig i hans famn som gör att jag tycker att vi kan kalla oss vänner. Jag var full, de va förmodligen på utsparken och så stod han där och vi fick ögonkontakt. Jag tänkte inte mer utan slängde mig runt hans hals och där stod vi en ganska bra stund och bara kramades. (kanske va de inte så jätte länge på riktigt, men i mitt minne var det en evighet.) Innan jag sprang vidare. Mer var det inte. Men då och varje gång jag träffar på honom, alltid av en slump så blir jag glad. Men alltid lika förvånad över att han känner igen mig.