Fick ett sött sms i morse.
Ett väldigt efterlängtat sms.
Från en väldigt saknad person.


Jag var hos Lina en stund idag, snackade bara lite skit. Hon har varit lite orolig för mig. Men det känns som om jag har börjat att läka nu. Att mina sår blir ärr. Ärr jag kommer att få leva med resten av mitt liv. Som jag kommer att lära mig att leva med, som jag vill leva med. För jag vill inte glömma vad som hänt det senaste året.
Men det kommer bli bättre nu, jag känner på mig det.
Allt kommer inte ordnas direkt, men sakta sakta kommer det att byggas upp igen. =)

Nu är det höst iallafall. Härliga färger överallt.
Lite kallt men så länge som det
inte är snö så är jag jävligt nöjd.