.."nu kan du få mig så lätt"..

Ett ord, en mening hade räckt och sen hade jag kastat mig runt din hals. Trotts allt. Jag hade inte tänkt på att du var förbjuden eller att jag senare kanske skulle ångra det. Inget skulle spelat någon roll. Bara jag fick känna dig mot mig, bara mina läppar fick möta dina och bara ifall jag fick se dig se mig. Ha din underbara blick på mig, stannar på mig, ser mig. Det skulle inte spela någon roll om det regnade och blåste. Du hade fått ta mig var du ville. Hur du ville, bara du tog mig.
Förstod du inte vad jag ville? Du hade din chans, vi var ensamma. Jag ser dina blickar, hör dina ord. Du vill det lika mycket som jag, kanske ännu mer?
Visst, du har något att förlora. Men ingen skulle fått veta. Jag skulle aldrig ha sagt något. Det hade varit min hemlighet som jag kunde ta fram och tänka på när jag var ensam. Du skulle bli min hemlighet. Och i hemlighet skulle du vara underbar. I hemlighet skulle vi älska.

Men nä, några meningar, sänkt radion, några blickar och sen körde du iväg igen. Fattar du inte att det var vår chans? Att den chansen inte kommer tillbaka så lätt, vi är ju aldrig ensamma.
Jag vet att du vill, så kom och ta mig.