Minns tillbaka...

Vet inte varför ja började att tänka på honom, kanske var det för att ja hörde den där låten.  Jag skickades tillbaka till 8an. Nervöst handhållning, första kyssen, lycka och oändligt underbara sms.  Nu känns de aldrig som om det var särskilt seriöst, men då var det. Jag tror aldrig att jag har varit så lycklig som ja va de där veckorna. Allt var så lätt men samtidigt så hårt. Jag minns inte allt, men det viktigaste var att han var min då.
Nu har vi alla gått vidare. Vi sågs ibland innan i skolan. Pratar som vanligt. Minns knappt. Men ibland när våra ögon möttes så kommer ja ihåg precis hur det var då, jag kommer ihåg den blicken. Jag älskar den blicken.
Han kommer alltid vara så speciell för mig.
Han har en ny flickvän nu, hon är vacker och jag såg de tillsammans i skolan engång. De var jätte söta och ifall hon kan göra honom lycklig, som ja tror hon gör så önskar jag de båda all lycka.
Jag har gått vidare, men jag tycker om att gå tillbaka och minnas honom och hur lycklig jag var då. För jag vill så gärna tro att det var äkta kärlek.

Så när ja sitter där gammal och ensam på hemmet om många år så kommer ja tänka tillbaka och säga för mig själv: -Han var en väldigt fin pojke.