Dag 7 - Min bästa vän

Jag har en hel del vänner och några av dom är jag väldigt nära. Det som är bra med dom är att fast att vi inte ses så ofta så finns vi där för varandra. Och oavsett hur lång tid som gått så känns de som igår när vi väl ses.

Jag har ju redan skrivit värsta "kärleksbrevet" om Johan för några dagar sen så därför ska jag berätta om min underbart fina vän Therese.

Therese och jag lärde känna varandra för 10 år sedan när vi tillsammans med 3 andra tjejer konfirmerade oss. Det var en sorts intensiv konfirmation några veckor på sommaren mellan 8-9an.
Jag kände ingen men de andra kände varandra sen länge. Therese och Jessika var syskon och sen var det Malin och Sara som var tvillingar.
Jag minns att jag tyckte att dom var ganska löjliga och att jag inte hade så mycket gemensamt med någon av dom. Men trots att vi inte kände varandra så fick de mig att känna mig som en i gänget.
Jag minns tydligt en sak. Hehe..Vi satt och skrev i våra böcker som vi fått när prästen plockar fram lim och papper och säger att vi ska klippa och klistra lite. Det bryter ut ett litet jubel från de andra tjejerna med Therese i ledning, som dessutom klappar händer åt idén.
"Vilken jävla tönt" Var min enda tanke. =)
Men vi lärde känna varandra och när vi väl konfirmerade oss så hade vi blivit vänner allihopa och speciellt jag och Therese. Så vi fortsatte att umgås då och då.

Sen dess har vi umgåtts olika mycket i olika perioder. Vi är sånna vänner där de kan gå antingen några dagar eller flera månader och det känns alltid som igår.
Just nu har vi umgåtts ganska mycket senaste åren.

Therese är en underbar vän.
Hon har ett upptaget liv och har alltid tusentals bollar i luften, så det är inte helt enkelt att få henne för sig själv en dag. Men hon tar sig tid och när man verkligen behöver henne, då är hon alltid där.
Det senaste halvåret efter operationen har hon varit ett otroligt stort och viktigt stöd för mig. Jag hoppas att jag någon dag kan återgälla det, men jag hoppas också att de inte kommer behövas.

Förutom att bara vara helt underbar så är Therese väldigt lojal, bra på att lyssna och bra på att säga till när de är något hon tycker.
Många kan nog se henne som lite ytlig i början, men Therese har ett väldigt djup också bakom de alltid leende frisörsmilet.
Hon förtjänar allt gott i livet och jag hoppas att hon verkligen får de med.

Hon är fortfarande lite töntig ibland, men de är det som gör att man inte kan undvika att älska henne. ♥


Btw.. Så ska hon komma hit idag. Vi ska snacka och umgås och kanske rita lite och senare ikväll gå 3 steg utanför min dörr för att gå på fest hos min nya granne. =)



Dag 6 - Min första kyss

Åååh.. sweet sweet memories.. ♥

Min första kyss var med min dåvarande pojkvän Joakim Hellqvist i 8an.
Utanför hemkunskapssalen i skolan.

Det var så där löjligt nervöst. Vi hade varit tillsammans ett par dagar, men inte gjort något. Han var lite blyg av sig men otroligt söt på många vis. Jag var väldigt förälskad.
Kyssen var långsam, trevande, nervös men väldigt mjuk och mysig. En helt perfekt första kyss helt enkelt.

Dag 5 - Vad är kärlek

De andra kallar kärlek, kallar jag förälskelse.

När man frågar någon hur många gånger de varit kära så kanske de säger 3-4 ggr. Kanske svarar de 5.
Fel, fel, fel, fel, fel, fel...
Jag tycker inte att det är äkta kärlek. Äkta kärlek stöter man på ett par gånger i hela livet, om man har tur. Vissa kanske aldrig hittar den.
Och ja, jag har också uttryckt mig så. Jag var kär i Johannes, Andreas, Marcus, Peter, Eric, Jojje, Jocke, Hockey, Johan och många många fler.
Men det var inte kärlek på riktigt. Det kändes som de, just då. Men det gick över.. Det är de som är de luriga med förälskelser. Man behöver inte känna personen särskilt bra ens men det är så sjukt passionerat att man håller på att smälla av. Man kan inte äta eller sova eller plugga eller jobba o.s.v. Det är så starkt och självklart är man kär. Skulle någon ifrågasätta de så skulle man smälla till dom. MEN..efter ett tag, när känslorna lagt sig lite så kan man helt plötsligt äta, sova, plugga, jobbe och tänka igen. Och efter ytterligare ett tag så är det över. Alla stormiga känslor som man aldrig trodde skulle försvinna är borta. Man minns minnet av dom, men man känner de inte längre. Det är en förälskelse.

Äkta kärlek går djupare än så.
Man känner samma förälskelse i början. Allt är härligt. Färgerna är starkare och man skuttar omkring på fluffiga moln hela tiden. Men det går inte över. Det kanske lägger sig en aning på kan-inte-äta nivån, men känslorna fortsätter att växa allt efter man lär känna varandra bättre. Och en del av den nykära känslan försvinner aldrig. Det blir vardag, men känslorna fördjupas ständigt.
Och när man på allvar kan tänka sig att leva med den där personen i hela livet och i nästa och i nästa efter de o.s.v. Trots alla hans eller hennes dåliga sidor. För ja, alla har dåliga sidor och ifall man inte tycker de så är man i förälskelsestadiet. Men om man vet om även de dåliga sidorna, men fortfarande älskar villkorslöst. Då, då kanske det är äkta kärlek.

Själv så har jag mest stött på förälskelser. Jag gillar dom. De är fartfyllda, stormiga, passionerade, lustfyllda och riktigt riktigt härliga.
Jag är en person som helt och hållet hänger mig åt förälskelsen.
Man kan strunta i allt för de enda som räknas i stundens hetta är var han smeker mig och hur mjuka läppar han har.

Det är väl ungefär så jag tycker.. ♥

Dag 4 - Det här åt jag idag

Mat för mig har förändrats rätt mycket sen min GBP operation.
Jag äter väldigt ofta, 6ggr om dagen. Men jag äter väldigt lite i taget. Det handlar om ca 2dl mat åt gången.
Men idag så ser de ut såhär:

Frukost: En knäckemacka med skinka, tomat och ost.
Lunch: Thai kyckling.
Mellanmål: 2 små blodapelsiner.
Middag: Thai kyckling (igen). (precis innan jag åker till jobbet)
På jobbet: En knäckemacka med vitlöks creme bonjour.
På jobbet/Efter jobbet: En knäckemacka med vitlöks creme bonjour.

Det går ca 2½-3 timmar i mellan måltiderna.
När jag lagar mat så brukar jag göra massa mat som jag sen spar i lagom förpackningar för att kunna värma i mickron när det är dax att äta. Idag gjorde jag Thai kyckling med kyckling, baby majs, bambuskott, vattenkastanjer, morötter, paprika, kokosmjölk och massa chilli. Asgott är det. Och det kommer räcka hela helgen. Kanske lite trist att äta samma flera dagar i streck. Men om jag tröttnar så fryser jag in det och lagar något annat bara.
I mellan alla måltider så försöker jag dricka så mycket som möjligt. Just nu är det äppeljuice utblandat 50/50 med vatten som är favoriten.

Dag 3 - Mina föräldrar

Mina föräldrar är jävligt bra, de är helt enkelt bäst.
De ställer alltid upp för mig och min lillebror och jag vet att de skulle göra vad som helst för oss.

De separerade när jag var mindre, men lyckades fortsätta vara vänner. Jag har aldrig haft problem med att mina föräldrar inte är tillsammans. Tvärtom så har jag tyckt att det varit ganska skönt att ha två hem. Vi bodde hos mamma och åkte till pappa varannan helg när vi var mindre.
När jag blev äldre suddades de gränserna ut mer och mer för att man knappt var hemma på helgen alls och jag åkte ibland till pappa mitt i veckorna istället. Han var ofta hos polare i Malmö och jag älskade att vara ensam hemma så jag passade på då.

Jag tycker att jag har en väldigt nära relation med båda mina föräldrar och jag pratar med mamma nästan dagligen. Vi har väldigt mycket samma intressen och kan därför gära massa saker tillsammans. Min pappa och Leo har också samma intresse. Bilar.
De diskuterar, snackar, meckar och diskuterar lite till o.s.v o.s.v.. Jag älskar att köra bil, det är en sån befrielse att man kan ta sig vart man vill, när man vill. Men där slutar mitt intresse. Jag är inte intresserad av att veta hur den funkar, bara den funkar. Färgen på bilen är mer intressant. Men det är jävligt bra att ha två bilnördar i familjen när min bil går sönder.. =)

Jag älskar mina föräldrar väldigt mycket och jag tycker de gjort ett asbra jobb att uppfostra mig och min lillebror!

Dag 2 - Min första kärlek

Kärlek ja.. Jag är skeptisk till livslång kärlek och jag skrev t.o.m ett tal i 2an på gymnasiet, på retoriklektionen som jag sen höll i bibblan på alla ♥ dag. Där jag fördömde "kärleken" och argumenterade om att den egentligen inte ens existerar. Att det bara är vi människor som romatiserar den starkaste, djuriska intutionen. Att helt enkelt föröka oss.

Men..
Jag har varit kär. Väldigt kär.

Och om man inte räknar med en kille när jag var 6år som hette Kenneth med TH och alla andra små förälskelser där i mellan så är det så klart Johan som var den första. Första riktiga kärleken, och kanske än så länge den enda. Jag var riktigt jävla kär i honom.
Det var på högstadiet då alla känslor och hormoner i kroppen bara runsar omkring i en så man tror att man när som helst bara kommer sprängas i tusentals jävligt små bitar. Men det gör man ju inte, som tur är.  =)

Johan var på den tiden en kille som försvann bland alla andra killar. Det var karismatiska Josef som alltid fick alla på gott humör och tystna, men långhåriga Viktor som man märkte först. Och jag hade nog en liten förälskelse i Josef där en stund. Men i samma killgäng så fanns också Johan. Och när jag väl såg honom och lärde känna honom så fanns de ingen annan i mitt synfält. Han är en jävligt underbar person.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om honom och de har jag också gjort. Jag har en hel låda med gamla dagböcker från den tiden. Där jag beskriver exakt hur mycket jag dog när han gick fram till mig och ställde sig så nära mig att våra näsor nuddade varandra. Och de för att jag lite kaxigt hade påstått att jag var längre än honom. (Gissa om jag fortsatte att påstå det)
Jag tyckte att han var helt perfekt. Han hade bruna ögon, brunt hår och var nästan lite småmullig, exakt så jag gillar dom =) Man ville bara krypa in i hans famn och aldrig lämna den. Dessutom är han smart, snabbtänkt och rolig. Och om jag var lite osäker på om det inte var meningen att vi hörde ihop så blev jag det när jag fick reda på att vi faktiskt fyller år på SAMMA DAG!!! Är de inte ödet så finns det inget öde.
Och den här lilla kärlekshistorien skulle kunna avslutas med de självklara, att vi var perfekta för varandra.

MEN..

Han var aldrig kär i mig.
Det spelade ingen roll att jag var helt säker på att vi var menade för varandra, för han kände inte samma sak. Ödet gapskrattade åt mig och jag grät.

Men vi blev vänner.
Det var inte särskilt enkelt för mig att komma över de och det tog många, många, många år men till slut har vi faktiskt blivit vänner på lika villkor. =) Min kärlek till honom gick aldrig direkt över, men den har förändrats och utvecklats till en djup vänskap. Jag älskar samma saker med honom nu, som jag gjorde förr.
Jag vet i vilket ögonblick saker förändrades för mig. En vän till mig pratade om en annan vän och sa: "Om det aldrig innan har hänt något, vad får henne att tro att det någonsin skulle göra de?"
Den meningen fick mig att tänka till och kanske att sluta hoppas. Och utan hopp så kunde jag tillslut acceptera att de aldrig skulle bli vi två och att han är dum i huvudet som inte ville ha mig. =)

Idag 10år senare är han en as-snygg kille, med ett stort hjärta, som jag älskar fruktansvärt mycket. Och han är min bästa vän. ♥

Dag 1 - Fem saker du inte visste om mig

♦ Jag gjorde en Gastric By Pass operation (GBP) för ungefär 6 månader sedan.
♦ Jag sysslar med lite "magi" och är väldigt intresserad av andevärlden och det okulta.
♦ Jag tittar på alla skitserier som existerar (även Big Brother) fast jag bland folk skulle kunna förneka det. =)
♦ Jag läser tantsnusk.
♦ Jag sjunger alltid med till radion i bilen på nätterna. Alltid!

Var de något som ni inte redan visste? =)

Dag-för-dag-lista

Jag ska börja skriva här igen.
Efter X antal påtryckningar av Lina, kan jag ju medge. Men jag saknar att skriva.

Så jag tänkte börja med en väldigt populär lista bland alla bloggar. En dag för dag lista. För att kicka igång skrivandet och för att det ska bli lite mer intressant..=)


Dag 1. Fem saker du inte visste om mig.

Dag 2. Min första kärlek.

Dag 3. Mina föräldrar.

Dag 4. Det här åt jag idag.

Dag 5. Vad är kärlek.

Dag 6. Min första kyss.

Dag 7. Min bästa vän.

Dag 8. Någon speciell.

Dag 9. Favoritmusik.

Dag 10. Något jag är stolt över.

Dag 11. Mina syskon.

Dag 12. I min handväska.

Dag 13. Den här veckan.

Dag 14. Mina vänner.

Dag 15. Mina drömmar.

Dag 16. Min dag.

Dag 17. Mitt favoritämne.

Dag 18. Min favorit helg.

Dag 19. Detta ångrar jag.

Dag 20. Den här månaden.

Dag 21. Vem jag skulle vilja vara för en dag.

Dag 22. Det här upprör mig.

Dag 23. Det här får mig att må bättre.

Dag 24. Det här får mig att gråta.

Dag 25. Om jag vann en miljon skulle jag.

Dag 26. Mina rädslor.

Dag 27. Min favoritplats.

Dag 28. Det här saknar jag.

Dag 29. Hur min framtid ser ut.

Dag 30. Om mig.


Back 2 Basic

Jag skriver inte längre fast att jag aldrig förr har haft så många tankar och frågor i mig. Aldrig förr haft ett större behov av att vräka av mig allting. Kanske för att det var så enkelt att gå vidare? Att jag tycker att de borde varit svårare, gjort mer ont?

Men ändå så skriver jag inte.
Jag borde börja igen.

Jag kommer göra en ny blogg, med ny inriktning för alla mina tankar.

Jag lämnade den kvar..

Ja, jag är medveten om att jag totalt har struntat i den här bloggen i ungefär ett år.
Vet inte varför, har ingen direkt anledning.
Det har hänt saker, de händer saker hela tiden. Kanske för att den känns så mycket som förr. För länge sedan. Den har inte hängt med i mitt liv.
Jag lämnade kvar den. Ensam och ouppdaterad.
Inget har skrivits på nästan ett år och ändå går folk in för att titta. Vem undrar jag? Och varför?

Jag har mycket som jag skulle vilja skriva. Få skriva av mig på riktigt, för det var som sagt väldigt länge sedan. Det är nog första gången sen jag var liten och började skriva dagbok som jag i stort sätt inte har skrivit något på ett helt år. Inte digitalt på datorn eller med penna och papper. Och ändå är detta ett år då det har hänt så mycket. (för en gångs skull)

Men men.. i morgon är de fest hos Emelie i Lund och jag ska spöka ut mig lite extra. Halloweenfest. Det var halloween förra helgen tycker jag och då stack jag och Rebecka in till Malmö och träffade Rita med folk. Vi skulle till deep och vi kom även till deep. Men vi kom inte in. Det var fullt och efter en timme i kön utan förändring så gav jag och Rebecka faktiskt upp. Vi tog bussen hem. Klockan var ju faktiskt vid 3.30 när jag kom hem, men utan att ha varit inne på deep. Lite trist, men vi hade de kul ändå. Förfest hos Mussefanatiker. Haha.. Kommer aldrig glömma den lägenheten.

Nu ska jag bädda rent i min säng så jag direkt efter jobbet kan köra hem och sova. Känns som längesen.

Man har 7L blod i kroppen!

Idag skulle jag ta blodprov på vårdcentralen.
Jag har inga problem med nålar eller annat sånt trams, MEN jag har väldigt lätt för att svimma. Lågt blodtryck och ofta lågt blodsocker. (speciellt när man var tvungen att fasta 6 timmar innan provtagningen)
Jag kom tillslut in och börjar med att varna dom om att jag har lätt för att svimma och skulle vilja att de lutar min stol bakåt lite.
Sköterskan lyckades hitta en ven på mig på första försöket, (verkligen inte många som lyckats med det, applod åt henne!) sen sitter vi där och hon fyller sånna där små provrör med mitt blod. jag trodde att de skulle ta en eller möjligtvis två. De tog FYRA!!! och ett av dom var ett sånt där extrastort. När hon väl var klar lutar jag mig tillbaka och inväntar yrseln. Hon tittar lite konstigt på mig och säger att nu är det ju över. Jag förklarar att det är inte nålen som är problemet, sen kommer jag inte så mycket längre innan yrseln kommer över mig. Jag lutar mig mer tillbaka i stolen och hon måste ha sett hur all färg försvann ur mitt ansikte för hon lutade snabbt stolen ännu mera bakåt, så nu ligger jag ner. Jag ber om lite vatten och dricker de snabbt. (jag hade inte druckit på 6 timmar heller, för jag visste inte om jag fick. Vilket jag hade fått.) Sen kommer de en sköterska till och en till. En håller upp mina ben för att blodet ska komma upp till huvudet (antar jag). Den tredje står och ser lite bekymrad ut. De babblar något om en banan, och jag mumlar något om att jag är vääääldigt yr. Jag tror att jag lyckas låta bli att svimma, har lärt mig att kontrollera det sen jag var liten. Sen gick det ganska snabbt och jag kände mig bra igen. Då hade den ena sköterskan sprungit iväg för att hitta en banan. Men jag känner mig ok och ber den första sköterskan att förs upp stolen. Hon tittar tveksamt på mig men sen gör hon det. Jag reser mig, för jag är faktiskt ok nu. En aning varm bara. De låter mig tillslut att gå ut men skickar med mig ett äpple.
Jag sa ju faktiskt till dom att jag har lätt för att svimma.

Sen kör jag in till malmö och köper en milkshake för att få upp blodsockret ännu mer och sen kör jag ut till biltema och köper olja. Ångrar redan att jag inte köpte en dunk till. Min bil dricker olja som en alkolist.

Nu ska jag äta på riktigt och om jag har energi kvar efteråt ska jag städa och sen tvätta ikväll. Men jag har inte sovit efter jobbet så det är tveksamt om jag kommer orka.
Men först ska jag klappa katten!! =)


inspiration

Just nu pysslar jag. I stortsätt hela tiden.
Armband mest, men även annat.

Det ska vara loppis här jag bor i helgen och jag ska försöka passa på att sälja lite där. Inte bara armband utan jag ska rensa ut lite hemma. Passa på att försöka få lite pengar för sakerna..=)

date

Jag har en date i morgon, med den svarta mannen som jag försökte flirta med för någon vecka. Tydligen är jag bättre på att flirta än vad jag tror eller så är de min charm som fick honom på fall. Haha..

Nä, men de är väl trevligt. Nervöst iallafall..
Måste damsuga nu.

Im dreaming about a boy I used to know

Den senaste veckan har jag drömt mycket. Man drömmer alltid, men det är inte alltid man kommer ihåg vad.
Jag tycker att jag har ganska lätt för att komma ihåg mina drömmar. Men de, precis som så mycket annat i mitt liv går i perioder och nu är jag tydligen inne i en drömperiod.

I natt drömde jag om min vän.
Han var precis allt de jag alltid velat att han skulle vara. Och som jag en gång i tiden nästan trodde att han var.
Han var självsäker, stabil, omtänksam och underbar.
Jag kysste honom lätt på kinden och lutade mitt huvud mot honom. Han omfamnade mig och styrde sakta mina läppar mot hans. De var mjuka och lugna, inte alls som på riktigt för något år sedan. Då var de hårda, nervösa och förvirrade.
Men trots att min utandning viskade "äntligen" så var det inte det jag ville längre.

Och jag vaknade med en saknad efter någon som aldrig kommer existera.
Förvirrat.


Jag försökte flirta!!!

Det bor en svart man i samma trappuppgång som mig. (Det bor garanterat fler)
Jag har träffat på honom några gånger sen jag flyttade in. Första gången var nog första morgonen som jag kom hem till nya lägenheten från jobbet. Vi möttes i hissen och jag presenterade mig, kanske en aning över exalterad. Men jag var väldigt glad över att äntligen ha flyttat och jag måste ha haft ett stort leende på läpparna. Vi bytte bara ett par meningar. Hissfärden till tredje våningen är inte lång. Men jag fick väl fram att jag var nyinflyttad iallafall, på glömd engelska.

Idag är det tvättdag och efter jag slängt alla mina kläder i tvätten, tagit på mig idag-tvättar-jag-allt-jag-äger kläderna och gått ner till tvättstugan så skulle jag gå och handla lite mjölk.
Med en jag-känner-ingen-här-så-jag-behöver-inte-duscha attityd traskar jag ner till affären. 
Och så möter jag honom. Jag ser en man men funderar inte ens på om de är han. Men sen säger han mitt namn och jag tittar upp. Han pratar i telefon, men avbryter samtalet och börjar prata med mig istället.
Han frågar hur de är, vad jag jobbar med och sen säger han att han hade sett lappen om min fest.
Och sen hände de, jag tror att jag försökte flirta!!!!

- What floor do you live on? frågade jag.
- Seven.
- I live on the third... So, you are on top of me..

Sen började jag asgarva, inombords. Vad FAN va det liksom???
Ja, svarade han och log, men jag vågade inte möta hans blick längre. Sen sa jag att jag skulle gå och köpa mjölk och han sa att han skulle fortsätta prata med sin vän.

Sen när jag kom tillbaka till min trappuppgång så sitter han där. Jag som tyckte att jag hade försökt flirta tillräckligt för en dag vinkade bara när jag gick förbi och fortsatte snabbt mot hissen.
Han såg mig och ropade "see ya" efter mig, men då var jag redan förbi.


Han är rätt snygg och har ett väldigt inbjudande leende. Han är lite längre än mig och hans namn börjar på D. Jag har frågat han nu flera gånger vad han heter, men jag glömmer de direkt igen. Men nu vet jag att han bor på sjunde våningen och att hans namn börjar på D så förhoppningsvis är de inte så svårt att kolla upp. Alla namnen står ju nere vid porten.
Han är inte alls min typ, egentligen. Men min typ verkar ju inte funka så bra så då får man kanske testa något annat??

CURRENT MOON
RSS 2.0